Hellre halvdana än inga automatiserade bilar?

RAND Corporation, som är ett oberoende och icke-vinstdrivande forskningsinstitut, har publicerat en ny rapport som visar att legalisering av automatiserade fordon som är bara 10% bättre än mänskliga förare skulle kunna spara tusentals liv i USA per år [1]. Studien är baserad på amerikanska olycksdata och amerikanska förare. Forskarna landade i denna siffra genom att studera 500 olika framtidsscenarier.

Slutsatsen är att vi inte har råd med att vänta på automationen ska bli helt perfekt. Vi har mycket att vinna genom att ersätta icke perfekta förare med icke perfekt automation. Den så kallade mänskliga faktorn är så pass vanligt förekommande orsak till dödsolyckor att även bristfällig automation kan göra skillnad.

På RANDs hemsida finns också ett verktyg där man kan själv skapa ett framtidsscenario och se utgången i termer av dödsolyckor och sparade liv.

Rapporten återfinnes här.

Egen kommentar

Det är inte sällan som jag hör att ”säkerheten är ingenting som vi ska kompromissa med”. Den här studien visar just att gör det om vi inte tänker om och underlättar snabbare introduktion av automatiserade fordon i vårt samhälle. Det är kanske så att vi måste tillåta och acceptera olyckor med automatiserade fordon så länge det innebär att vi undviker många fler olyckor?

I RANDs studie hänvisas det återigen till att över 90% av alla olyckor är orsakade av den mänskliga faktorn. Värt att läsa till detta är artikeln om missvisande procenträkning som vi publicerade i nyhetsbrevet förra veckan.

Källor

[1] RAND. Why Waiting for Perfect Autonomous Vehicles May Cost Lives. 2017-11-07 Länk

Navyas ARMA får syskon

Vi har tidigare rapporterat om ARMA, den självkörande bussen från Navya som testats världen över. Nu har den fått ett syskon med namnet Autonom Cab [1].

Precis som ARMA är den också helt självkörande och eldriven. Den är dock lite mindre och kan transportera upp till 6 passagerare, till skillnad från ARMA som transporterar upp till 12 passagerare. Passagerarna sitter i två rader vända mot varandra. Elbussen har ingen ratt eller broms- och gaspedaler och ingen förare. Den kan köra i hastigheter upp till 80 km/h.

Bussen kommer att visas i januari nästa år på Consumer Electronics Show, men redan nu testas den i samarbete med Keolis i Las Vegas i form av en taxitjänst. Resenärer anropar den och öppnar dörren via en mobilapplikation.

Autonom Cab är designad för tätortstrafik och förhoppningen är att den ska vara ett komplement till kollektivtrafiken och hjälpa till med sista-kilometern-resor (last-mile).

Egen kommentar

Autonom Cab fick lite omskakande start – kort tid efter påbörjat prov på The Strip i Las Vegas blev den påbackad av en lastbil. Ingen skadades i olyckan. Enligt den lokala polisen så körde Autonom enligt gällande trafikregler och lastbilsföraren bär ansvaret för olyckan [2]. Utsagan från en av resenärerna som befann sig i Autonom när olyckan inträffade hittar ni här [3].

Detta visar tydligt att det inte räcker med att kunna följa trafikregler, automatiserade fordon behöver kunna hantera komplexa situationer genom att exempelvis backa och flytta sig åt sidan när andra förare och fordon inte gör som de borde göra. Det kan också hända att de behöver lämpliga signalmekanismer (ljud, ljus, etc.) för att påkalla uppmärksamhet från andra trafikanter i sådana situationer.

Den amerikanska haverikommissionen National Transportation Safety Board (NTSB) kommer att utreda olyckan i mer detalj [4].

Källor

[1] Sisson, P., Navya unveils autonomous, electric cab, which will operate in Las Vegas in 2018. 2017-11-07 Länk

[2] City of Las Vegas. UPDATE: Minor incident downtown Wednesday afternoon. 2017-11-08 Länk

[3] Zurschmeide, J., I was on the self-driving bus that crashed in Vegas. Here’s what really happened. 2017-11-09 Länk

[4] Reuters. U.S. safety board to probe self-driving shuttle crash in Las Vegas. 2017-11-10 Länk

Fujitsu + HERE

Förra veckan blev det offentligt att Fujitsu inleder ett strategiskt samarbete med HERE kring avancerade mobilitetstjänster och automatiserad körning [1].

Genom att förena sina positionerings- och analystekniker till kraftfulla integrerade lösningar hoppas företagen bidra till att bygga upp smarta revolutionerande transporter. Syftet är att stödja fordonstillverkare, mobilitetsleverantörer och städer med integrerade end-to-end-tekniklösningar. Inledningsvis kommer fokus att vara på japanska företag, men så småningom kommer arbetet att expanderas till internationella marknader. Målet är helt enkelt att hjälpa kunderna att utveckla sina mobila tjänster.

Källor

[1] Fujitsu Press releases. Fujitsu and HERE to Partner on Advanced Mobility Services and Autonomous Driving. 2017-11-07 Länk

Smarta dörrar

Den tyska fordonsleverantören Kikert har utvecklat smarta dörrar, NuEntry, för automatiserade fordon [1].

Det handlar om dörrar som är utrustade med elektroniska lås som gör att de kan öppnas och stängas själva, via en rörelsesensor (touch) eller via smartphone. Detta eliminerar behovet av handtag på dörrar och kommer på sikt leda till förändring i bildesign. Dessa dörrar är också utrustade med sensorer som känner av om det är något hinder i vägen.

Serieproduktionen startar under året.

Egen kommentar

Elektroniska lås har funnits på marknaden i ett par år nu, exempelvis i Chevrolet Corvette Sports Coupe, men utmaningen ligger i att på ett säkert och kostnadseffektivt sätt implementera detta i massproducerade bilar.

Källor

[1] Kikert. Kiekert is paving the way to „autonomous“ door systems. 2017-10-23 Länk

Waymo kör igång på riktigt!

Vi har vid flera tillfällen rapporterat om att Waymo testar en mobilitetstjänst i Phoenix i Arizona som medlemmar i testprogrammet fått nyttja. Hittills har det dock funnits en mänsklig backupförare i bilen.

Men under veckan offentliggjorde företaget att de har sedan mitten av oktober testat mobilitetstjänsten utan någon mänsklig backupförare (men det finns en Waymo-anställd kvar i bilen som passagerare) [1]. Skulle något inträffa kommer bilen automatiskt att stanna.

Dessa tester äger för tillfället rum i förorten Chandler som ligger utanför Phoenix och det är medlemmarna i testprogrammet som har den stora äran att åka med.

Egen kommentar

Att Waymo menar allvar med sin utveckling av automatiserade körning och tjänster kring denna framgår också av det nyligen tecknade avtalet med bilreparatören AutoNation i USA [2]. I och med detta blir AutoNation ansvarigt att underhålla och reparera Waymos bilar i flera år framöver.

Källor

[1] Hawkins, A., The Verge. Waymo is first to put fully self-driving cars on US roads without a safety driver. 2017-11-07 Länk

[2] LeBeau, P., CNBC. AutoNation to service Waymo self-driving vehicles. 2017-11-02 Länk

Rön från svenska forskningsprojekt: Del II

Förra gången rapporterade vi om några föredrag från resultatkonferensen i FFI-projekt AIMMIT och HATric. Här kommer fortsättningen.

Jan Andersson från VTI presenterade å Igancio Solis vägnar en studie som undersökt hur Pilot Assist (automationsnivå 2) påverkar förarbeteende och om det möjliggör bättre engagemang i icke-körrelaterade aktiviteter (ett visuellt spel på en pekplatta) jämfört med manuell körning. Studien utfördes i verklig trafik och involverade 21 förare som delades i två kategorier: de som hade tidigare erfarenhet av Pilot Assist och oerfarna. En generell slutsats är att alla förare tittade mindre framåt och mer mot instrumentpanelen när Pilot Assist var aktiverad (det är på instrumentpanelen som det visas om Pilot Assist är aktiverad eller ej). Däremot var de flesta sämre på att spela när Pilot Assist var aktiverad – något som inte går hand i hand med andra studier och allmänna förväntningar att automationen ska möjliggöra för förare att ägna sig åt andra aktiviteter. En annan slutsats är att erfarna förare använde Pilot Assist längre tid än de oerfarna. Likaså ägnade de sig mer åt spelet samt gjorde fler omkörningar.

Mikael Lung Aust från Volvo Cars pratade om kontrollöverlämning mellan föraren och bilen och vice versa, och om förarna vinner något på att ge kontrollen till bilen. Svaret är ja, givet att förarna litar på bilen tillräckligt mycket och upplever att de inte behöver övervaka trafiken runtomkring. När förarna uppnått denna nivå av tillit är de benägna att helt ägna sig åt andra (och mer intressanta) aktiviteter. Men då är de inte längre förare utan snarare kontorsarbetare eller någon som slappnar av hemma. Designers kan därmed inte förvänta sig topp-prestanda omedelbart efter att bilen ber ”förarna” att återta kontrollen. På det viset är det mer lämpligt att prata om en persons rutiner inför bilkörning (t.ex. hur man ställer ifrån sig läsplatta, ställer stolen, etc.) snarare än förarreaktion. En konsekvens är också att typen av återkoppling från bilen gör att dess design blir oväsentlig och obemärkt.

Lars-Ola Bilgård från Chalmers presenterade preliminära resultat från en studie som utforskat hur bilens körsätt påverkar tillit hos förare. Studien har genomförts på testanläggningen AstaZero och involverat 18 förare. Varje förare fick uppleva två körsätt: ekonomiskt och sportigt. Bilen färdades hela tiden i automatiserat läge och föraren fick ingen återkoppling via grafiska gränssnitt. Initiala resultat tyder på att ekonomiskt körsätt föredras av många i säkerhetskritiska situationer eftersom det på ett tydligare sätt indikerade bilens intentioner. Sportigt körsätt är dock att föredra i andra situationer eftersom det upplevdes mer effektivt.

Helena Strömberg från Chalmers pratade om hur både förarens och fordonets roll förändras med ökad automation och att de behöver skapa ett nytt förhållande till varandra. Detta kräver metoder som adresserar det förhållandet tidigt i designprocessen. En sådan metod skulle kunna vara att välja en metafor som en vägledande princip för samspelet. Detta har utforskats i en serie av studier och resultaten tyder på att denna princip har potential men att valet av en metafor är svårt och att det påverkas av olika faktorer.

Christoffer Kopp från Volvo Cars påpekade vikten av att det ska vara klart för föraren i ett automatiserat fordon vem som är ansvarig för körningen. Designers behöver därför ha som utgångspunkt att skapa ”mode awareness” snarare än att eliminera ”mode confusion”, vilket är något som många fokuserar på idag. Han pratade också om att tillit och hur mycket som en förare engagerar sig att övervaka trafiken när han/hon färdas i ett högt automatiserat fordon förändras över tid. En studie som utförts på testanläggningen AstaZero tyder dock på att tillit kan uppnås snabbare än vad man tror.

Jan Nilsson från Semcon, min kollega Jonas Andersson och jag (Azra Habibovic) presenterade en studie som utforskat upplevelsen av kommandobaseradkörning i högt automatiserade fordon, som möjliggör för föraren att påverka bilens taktiska beslut som t.ex. tala om för fordonet att köra om framförvarande fordon när detta är möjligt. Studien genomfördes i en körsimulator och involverade 16 förare. Varje förare fick testa två olika multimodala gränssnitt som användes för att påverka bilens taktiska beslut. Resultaten tyder på att kommandobeserad körning är önskvärd, speciellt på motorväg och landsväg. Det ger förarna en känsla av att vara i kontroll. Vidare visar resultaten att gränssnittet som baserades på gester och visuell återkoppling upplevdes bäst av förarna.

Missvisande procenträkning

Gérard Yahiaoui, chef för Nexyad, ett franskt företag som utvecklar moduler till aktiva säkerhetssystem, varnar i ett inlägg för vantolkning av procentsatser när man utvärderar potentialen av självkörande fordon [1].

Vi har alla hört uttalandet ”94% av alla allvarliga olyckor med dödsfall eller allvarliga personskador beror på mänskliga misstag”. Men att tolka detta som att med automatiserad körning kan vi undvika dessa 94% är helt enkelt felaktigt.

Som vanligt när det gäller procenträkning så gäller det att fråga ”procent av vad”. Författaren reder ut detta:

Olyckor med dödsfall eller allvarliga personskador kan ses som toppen av ett isberg:

  • Q = antalet olyckor med dödsfall eller allvarliga personskador
  • P = antalet allvarliga olyckor (kanske 10 gånger så många som Q)
  • O = totala antalet olyckor (kanske 10 gånger så många som P)
  • N = antalet incidenter och olyckor (kanske 10 gånger så många som O).

Så procentsatsen 94% är antalet olyckor med dödsfall eller allvarliga personskador som orsakats av mänskliga fel dividerat med Q. Men samtidigt så har förarna undvikit N-O olyckor. Alltså borde man inte räkna ut procentsatsen genom att dividera med Q utan med N vilket leder till en tusendel av 94% i räkneexemplet ovan. Och eftersom dagens förare är inblandade i en olycka (lätt eller svår) i genomsnitt endast efter 70 000 km, så kan man sluta sig till att det verkligen är många incidenter som aldrig leder till olyckor.

Poängen är att dessa incidenter inte studeras, inte hamnar i statistik och inte heller därmed används för att designa automatiserade fordon. Därmed löps risken att dagens olyckor bara ersätts med andra som bilarna inte undviker men dagens förare gör.

Så det verkliga målet för självkörande fordon att slå är en olycka per 70 000 km!

Egen kommentar

Det är alltid farligt med procenträkning. Själv tycker jag man borde vara försiktig med att lära ut det i skolorna. Jag tycker att Gérard har en poäng i att man inte bara ska titta på antalet olyckor utan också ta med incidenter.

Men författarens påstående att incidenter inte studeras stämmer inte helt; man samlar in stora mängder fältdata från vardaglig körning och däribland finns förstås också incidenter att lära sig av.

Källor

[1] Gérard Yahiaoui: Bad interpretation of percentages may lead to terrible misunderstanding : use case of self-driving car, LinkedIn 2017-10-28 Länk

Toyota tar det säkra före det osäkra

Vid ett seminarium hos Toyota Research Institute sade chefen Gill Pratt att fordon på SAE-nivå 5 kommer att kräva en ny nivå av artificiell intelligens som ännu ingen vet hur den ska byggas [1].

”Om någon anger en tidplan för nivå 5, pressa dem hårt med frågor. Vi är i de första dagarna av en lång resa,” sade Pratt.

Toyota tar det säkra före det osäkra vad gäller utvecklingen av autonoma bilar, med målet att nå noll dödade i trafikolyckor involverande teknologin. ”Vårt mål är att skapa en bil som aldrig orsakar en olycka, oavsett vad föraren gör,” sade Pratt.

På vägen dit har redan utvecklat ett antal olycksundvikande system, vilka efter 2020 kommer att följas av mer avancerade funktioner som kommer att tillåta att föraren släpper ratten (SAE nivå 2).

Egen kommentar

De olika fordonstillverkarna har verkligen olika syn på hur snabbt det kommer att gå, med Tesla som kanske har den snabbaste tidplanen medan Audi ju lanserat en nivå 3-bil (med dispens från myndigheterna) och alltså Toyota och till exempel nog även Volvo Cars alltså är mer försiktiga.

Källor

[1] Toyota taking a cautious safety-based approach to autonomous driving, Autovista Group 2017-11-07 Länk

5 krav för framgångsrika självkörande bilpooler

I ett ”white paper” utgivet av Daimlers bilpoolstjänst Car2Go beskrivs fem krav för att framtidens automatiserade elbilspooler ska bli framgångsrika [1]:

    1. Professionell hantering av fordonsflottan: att med hjälp av algoritmer och erfarenheter optimera när bilarna ska städas, tvättas och underhållas.
    2. Behovs-prediktering, så att det finns tillräckligt med bilar när och där kunderna vill ha dem, med hänsyn tagen till saker som väderförhållanden, evenemang i staden etc. Idealt ska bilarna redan finnas på plats eller vara på väg. Samtidigt kräver personlig integritet att ingen onödig data samlas och sparas.
    3. ”Flott-intelligens”; detta innebära att man utifrån behovs-predikteringen inte bara låter den närmaste bilen självklar fram till kunden utan tar hänsyn till alla andra förväntade behov i staden. Samtidigt görs en optimal ruttplanering så att bilarna går tomma så kort sträcka som möjligt. Det handlar alltså om att styra hela fordonsflottan, inte bara enskilda bilar.
    4. Intelligent laddning, handlar om att optimera såväl placeringen av laddstationer som att utifrån behovsprediktering och flott-intelligens avgöra när det är lämpligt att ladda en bil.
    5. Bästa möjliga kundupplevelse, kan handla om allt möjligt från att välja rätt rutt, hitta bilarna, öppna dörrarna, kommunicera med bilarna etc.

Egen kommentar

RISE Viktoria och Chalmers driver ihop ett projekt där vi utifrån insamlade data från dagens friflytande bilpooler bygger kunskap om hur de används i olika städer. Med hjälp av ”big data”-analys kan man bland annat se vilka generella kriteria som bör vara uppfyllda för att det ska fungera.

Källor

[1] White paper: The five conditions essential to successfully operate autonomous carsharing fleets in the future, Car2Go 2017-11-07 Länk

Rön från svenska forskningsprojekt

För ca 10 dagar sedan hölls en resultatkonferens i forskningsprojekten AIMMIT och HATric. Dessa projekt har involverat flera parter, bland andra Volvo Cars, VTI, Chalmers, Semcon och RISE Viktoria och delfinansierades av FFI. Konferensen bjöd på flera presentationer från studier som gjorts inom dessa projekt. Den hölls på Volvo Cars i Göteborg och drog till sig ca 70 deltagare.

Här är en kort sammanfattning av tre presentationer, fler kommer i nästa nyhetsbrev.

Niklas Strand och Christina Stave från VTI presenterade en studie som utforskat förarnas upplevelser och erfarenheter med Pilot Assist i Volvobilar. Studien är baserad på semi-strukturerade djupintervjuer med förare. Intervjuerna gjordes vid fyra tillfällen: innan förarna fick bilen levererad för att ta reda på deras förväntningar, strax efter att föraren hade hämtat sin nya bil, efter en vecka samt efter ca 3 månader.  Studiens resultat tyder på att förarnas mentala modeller av hur bilen fungerar hade utvecklats med tiden. Däremot hade inte deras förståelse av själva Pilot Assist utvecklats så mycket. Förkunskaper och informationen som köparna får hos återförsäljaren spelar stor roll för hur de använder och upplever systemet.

Pontus Wallgren från Chalmers pratade också om en studie som är baserad på semi-strukturerade intervjuer med bilförare (13 män, 1 kvinna). Studien visar att många hade svårt att föreställa sig vad en automatiserad bil skulle kunna vara och hur den skulle kunna användas. Det fanns dock tydliga skillnader beroende på tidigare erfarenheter. Väldigt få pratade om vad de skulle kunna göra i bilen medan den framförs av automationen. Likaså hade de inga djupa tankar om gränssnittdesign. När deltagarna blev tillfrågade var automatiserade bilar skulle kunna användas konstaterade många av dem att det är framförallt motorväg och landsväg. De hade svårt att föreställa sig hur en automatiserad bil skulle kunna fungera i Tingstadstunneln. Bland fördelarna som lyftes fram var att det var roligt/spännande, säkerhet och miljö. Bland utmaningarna nämndes tekniken, systemförmågan, ansvarsfrågor, mix av olika bilar, ”big brother” och kostnad.

MariAnne Karlsson från Chalmers pratade om utmaningar med att utveckla konceptuella ramverk för design av interaktion i automatiserade fordon. Baserat på bland annat intervjuer med representanter från industrin är en slutsats att det finns två tydliga sidor – säkerhet och upplevelse. I framtiden behöver dessa integreras på ett bättre sätt men det finns ingen enkel väg framåt. En annan observation från studien är att i-et i HMI har olika innebörd inom en och samma grupp. Betyder det interface eller interaktion?

utgiven av RISE Research Institutes of Sweden