Självkörande bussar i Finland och Schweiz

EasyMiles självkörande buss kommer nu att prövas även i Finland i projektet Sohjoa [1]. Två bussar kommer att köras i Helsingfors, sedan i Espo och slutligen i Tammerfors [2].

Projektet Sohjoa syftar till att snabba på utvecklingen av automatiserade transportsystem i Finland, och därigenom också skapa nya affärsmöjligheter.

Även i Schweiz testas självkörande skyttlar. I projektet Sion testas två av Navyas minibussar av PostBus, Swiss Federal Institute of Technology Lausanne och BestMile [3]. Syftet är att komplettera dagens busslinjer.

Källor

[1] Henry Fountain: A slow ride toward the future of public transportation, New York Times 2016-11-04 Länk

[2] http://sohjoa.fi/in-english

[3] Tom Wadlow: SmartShuttle: Sion’s driverless bus system, Business Review Europe 2016-11-07 Länk

Små självkörande bussar i Ryssland

Fordonstillverkaren Bakulin Motors Group har nyligen demonstrerat en självkörande buss vid Skolkovo Innovation Center utanför Moskva [1, 2]. Bussen kallas Matreshka, kan transportera upp till åtta passagerare och har en maximal hastighet på ca 30 km/h. Den är eldriven och har en räckvidd på ca 130 km.

En unik detalj med bussen är att den är uppbyggd på en modulär plattform som kan användas för andra typer av fordon som exempelvis en öppen flaklastbil avsedd för transport av containrar.

Under 2017 kommer runt 50-60 bussar att tillverkas i en Volgabus-fabrik och testas i avskilda områden i Skolkovo, Sankt Petersburg och Sochi. Planen är att påbörja massproduktion under 2018.

Här kan ni se en illustration av bussen i fråga.

https://youtu.be/nnDpx5ihrQY

Egen kommentar

I somras demonstrerades en något större självkörande bussmodell i Skolkovo av Volgabus som tillhör Bakulin Motors Group [3]. Varför man valt att gå vidare med en mindre variant är oklart för mig.

Jag har inte heller information om hur mobilitetstjänsten med Matreshka kommer att vara utformad.

Källor

[1] East-West Digital News. Russia’s first driverless electronic bus unveiled at Skolkovo. 2016-11-07 Länk

[2] Virki, T., Artic Startup. Russia’s self-driving buses due 2017. 2016-10-27 Länk

[3] Sputnik News. Russian Volgabus Plant Rolls Out Country’s First Driverless Bus. 2016-07-01 Länk

Nyhetsbrev 280: Automatisk snöröjning

Ibland tar vi upp ämnen utanför vägfordon; idag skriver vi om kommande prov med självkörande snöröjningsbilar i Norge.

Uppkopplade fordon ger data som är intressanta för många aktörer. Men hur ska de komma åt dem? Israeliska Otonomo har kanske en lösning.

I Storbritannien planerar man självkörande varubilar.

Och ja, det är presidentval i USA. Men jag har inte sett att någon av kandidaterna har visat något intresse för automatiserade fordon. Däremot nuvarande president Obama vars uttalande vi skrivit om tidigare.

Otonomo vill bli mellanhand för uppkopplade och självkörande fordon

Enligt Gartner kommer en femtedel av alla vägfordon vara uppkopplade 2020. Men få organisationer har möjlighet att komma åt informationen. Det Israeliska företaget Otonomo vill samla förar- och fordonsdata från olika tillverkare och normalisera dem för användning av olika organisationer som till exempel vill nå förarna med tjänster och produkter [1].

Det skulle kunna vara trafikkontor som vill se förarbeteenden vid korsningar för att förbättra regleringen av trafikljus, försäkringsbolag som vill få olycksdata direkt från fordonen eller snabbmatsrestauranger som vill sälja rabattkuponger till förare som närmar sig och har kört länge.

Egen kommentar

Frågan om vem som äger data brukar ofta landa i att det är föraren/bilägaren, om man inte skriver annat i avtal som t.ex. Tesla Motors gör. Men i dessa fall flyttas ägande till biltillverkaren. Frågan är om och hur Otonomo ska få tillgång till data från världens biltillverkare.

Källor:

[1] Lora Kolodny: Otonomo raises $12 million to make data from connected cars useful, Techcrunch 2016-11-01 Länk

Självkörande distributionsbil

Företaget Charge har presenterat en självkörande eldriven distributionsbil som skulle kunna finnas på brittiska gator redan 2017 [1].

Varubilen är väldigt enkel i sin uppbyggnad och av lättviktsmaterial vilket gör att den kan monteras av en person på fyra timmar. Bilen kommer att vara klar för att vara självkörande när lagstiftningen så tillåter.

Företaget vill göra billiga, eleganta, tysta, rena och säkra lastbilar från 3,5 till 26 tons totalvikt.

Källor:

[1] Jane Wakefield: Self-drive delivery van can be ’built in four hours’, BBC News 2016-11-04 Länk

Test med självkörande snöröjningsfordon

Yeti Snow Technology, som ägs gemensamt av Semcon och Øveraasen, kommer att börja prova självkörande snöröjningsfordon på Bodö flygplats 2018 [1]. Projektet blir det första i världen där stora maskiner anpassas för att autonomt sköta den viktiga uppgiften att hålla start- och landningsbanor snöfria.

– Varje minut ett flygplan står stilla är dyrbar. Vi ser en stor potential till vinster i tillgängligheten, men också för miljön och säkerheten när fordonet körs utan förare, säger Hans Peter Havdal, general manager för Semcon Devotek.

En unik omständighet är att lösningen ska fungera i svårast tänkbara förhållanden för autonoma fordon: kraftig nederbörd och dålig sikt.

Källor

[1] Självkörande snöfordon på norska flygplatser, infrastrukturnyheter.se 2016-11-02 Länk

Governance of Automated Vehicle Safety Workshop

För två veckor sedan deltog jag på en workshop som handlade om hur myndigheterna bör förhålla sig till automatiserade fordon för att säkerställa en hög grad av trafiksäkerhet. Den anordnades av den amerikanska trafiksäkerhetsorganisationen NHTSA, United Nations Economic Commission for Europe(UNECE) och Center for Automotive Research at Stanford (CARS). Workshopen ägde rum på CARS och lockade till sig runt 100 deltagare från olika delar av världen. En tredjedel av deltagarna var representanter från myndigheter, en tredjedel från fordonsindustrin och en tredjedel från universitet, forskningsinstitut och liknande organisationer.

Workshopsdiskussionen var både bred och djup, och de uttalanden som gjordes av föredragshållarna var inte nödvändigtvis den officiella hållningen från de organisationer och myndigheter som föredragshållarna representerade. Syftet med workshopen var att utbyta tankar och idéer utan att göra några utfästelser.

En generell slutsats från diskussionen är att en internationell harmonisering av myndigheternas styrmedel kring automatiserade fordon kommer att behövas för att bidra till nollvisionen. Myndigheternas styrmedel måste vara utformade för att stödja innovationen. Dagens styrmedel är inte utformade på så sätt och nya tag behövs. Givet att varje innovation innebär ett risktagande måste regeringar och myndigheter ta risken och stödja innovationen, och detta behöver göras omgående.

Här är några av mina övriga minnesanteckningar:

  • Mark Rosekind (NHTSA) påpekade att den frekventa rapporteringen i media kring automatiserade fordon har bidragit till att allmänheten har stora förväntningar på dem. Allmänheten ställer inte lika stora krav på mänskliga förare som på teknologin, vilket i sig är en stor utmaning när vi har mer och mer teknologi i våra fordon.
    Rosekind påpekade också att automatiserade fordon är en global möjlighet och att säkerhetsaspekter därmed behöver hanteras på ett globalt plan.
  • Luciana Iorio (ordförande för UNECE WP.1) tydliggjorde att vi har en ny mobilitets-era framför oss och att UNECE och andra liknande organisationer behöver säkerställa att rättsliga instrument återspeglar förarens nya roll och övergången till artificiell intelligens.
    Iorio påpekade också att nya styrmedel kommer att behövas och att dessa styrregler behöver fånga upp följande: trafiksäkerhet, sekretess, ekonomisk och social tillväxt samt tillgång till utbildning. För att identifiera dessa nya styrmedel behöver vi ställa oss frågan vad som gör mänskliga förare pålitliga enligt dagens lagstiftning.
  • Nat Beuse (NHTSA) konstaterade att antalet dödade i trafiken uppnått en ”mättnadsnivå” och att det behövs ett holistiskt angreppsätt för att uppnå nollvisionen. Hittills har myndigheten hanterat fordonet och föraren olika, detta behöver förändras. Generellt sett räcker inte självreglering till att uppnå hög grad av trafiksäkerhet. Ämnen som datasäkerhet finns inte i de traditionella verktygen och arbetsprocessen som används av tillsynsmyndigheterna. Den snabba teknikutvecklingen ryms inte där heller.
    Slutligen tydliggjorde Beuse att myndigheterna inte kan fortsätta att hantera säkerhetsaspekter så som de hanterats traditionellt. Nya metoder som omfattar industri behövs, såväl som en betydligt större flexibilitet hos regeringar och myndigheter.
  • Robert Nowak (sekreterare i UNECE WP.1) ställde en retorisk fråga till publiken: olycksdata visar att distraktion är en orsak till många olyckor, speciellt i påkörningar bakifrån, men varför är det så att dagens tekniska lösningar inte adresserar den orsaken?
  • Joel Valmain (fransk representant i UNECE WP.1) redogjorde att unga i åldersgruppen 18-21 år är överrepresenterade i fransk olycksstatistik och att förhoppningen är att nya tekniska lösningar kommer att förändra detta. Samtidigt konstaterade han att vissa länder har svårare att anpassa sig till förändringar i offentlig sektor än andra.
  • Emily Frascaroli (Ford) pratade om svårigheten att uppnå hög säkerhet och bra prestanda för ett stort antal fordon. Hon listade bl.a. erfarenhet, redundans, testning och samverkan som nyckelord i företagets arbete kring automatiserade fordon.
  • David Strickland (Self-Driving Coalition for Safer Streets) påpekade att trafiksäkerheten behöver demokratiseras på en global nivå. Han pratade också om att konsumentacceptans är en förutsättning för att nya tekniska lösningar ska slå igenom, men frågan är hur förarna ska övertygas att de ganska ofta gör fel när de själva kör, och att tekniken är överlägset bättre på att hantera de flesta trafiksituationer än de själva?
    Strickland pratade också om datamodernisering.
    Trafiksäkerheten utvärderas idag genom analys av olycksdata (antalet olyckor, skadade och dödade i trafiken). Nu behövs en annan tolkning av data – hur många liv räddade ett visst säkerhetssystem? Detta i sig är en utmaning för myndigheterna eftersom det kräver nya metoder och en hel del omställning i arbetsprocessen.
    Något annat som kräver omställning är hur myndigheterna ser på samhällseffekter. Hur kommer samhällseffekter av automatiserade fordon att mätas och hanteras?
  • Mykel Kochenderfer (Stanford University) pratade om sina erfarenheter kring utveckling av olycksundvikande system för flygplan (CAST och ACASTX). Systemet är extremt effektivt idag men för att nå dit krävdes massor med modeller, stora mängder data och över 15 miljarder simuleringar. Allt detta resulterade i en 1800 sidor lång systemspecifikation. Systemet är standardiserat idag men det krävdes enormt internationellt samarbete.
    Kochenderfer recept för framgång skulle kunna sammanfattas på följande sätt:
    a) intressenter måste förstå tekniken bakom funktionen,
    b) bevisa under vilka villkor som systemet kommer alltid att vara säkert,
    c) se till att det är inget som gömmer sig i aggregerad statistik,
    d) stresstester är inte så effektiva efter ett tag, svårt att hitta scenarion där systemet inte fungerar,
    e) simulering och modellering är nyckeln till att bygga förtroende för systemet,
    f) använd tidshistorik för att få en uppfattning exempelvis om föraren bakom är aggressiv,
    g) förtroendet för tekniska system är möjligt att bygga upp genom öppenhet, transparens och internationellt samarbete.
    Kochenderfer konstaterade också att det finns stora skillnader mellan flygplan och vägfordon. Det är mycket osannolikt att ha scenarier med mer än 3-4 flygplan, men för vägfordon är det vanligt med många fler aktörer. En annan skillnad är att varje flygplan är utrustat med transpondrar och att det är känt i varje ögonblick var de befinner sig, men det kommer inte vara fallet med vägtrafikanter på ett bra tag. Komplexiteten för automatiserade vägfordon är grovt uppskattat minst dubbelt så stor som för flygplan.
  • Peter Larsson (svensk representant i UNECE WP.1) påpekade att dagens styrmedel inte är tillräckligt flexibla för att kunna bemöta den snabba teknikutvecklingen. Idag ligger mycket säkerhetsansvar på myndigheterna men frågan är om och hur ansvaret kan fördelas mellan olika aktörer i framtiden för att främja innovationen snarare än att bromsa den. Skillnaden mellan reglering och ”självverifiering” är något som bör utredas i mer detalj. Det är viktigt att utreda vad som kommer lösas av marknaden och vad som behöver regleras av myndigheterna. Han påpekade också att nya styrprinciper bör ta systemeffekter i beaktande i mycket större utsträckning än dagens principer.
  • Don Arendt från (Federal Aviation Administration, FAA) påpekade att det saknas tydlig definition av säkerhet. Ett annat konstaterande som han gjorde var att brist på data inte får vara en bromskloss för säkerhetstester – fixa data som behövs!
  • Edwin Nas (nederländsk representant i UNECE) pratade om hur nederländska myndigheter skapat undantagsregler för testning av automatiserade fordon på allmänna vägar. Det är i princip fyra steg som ett system behöver genomgå: Intake – Desk Research (FMEA )– Testing at closed loop – Real world traffic.
    Nas var tydlig med att myndigheterna i framtiden behöver beskriva ”vad” som behöver bevisas av berörda aktörer för att säkerställa att ett givet system är säkert att använda, snarare än ”hur” detta ska bevisas.
  • Bryant Walker Smith (University of South Carolina) konstaterade att vi har en övergång framför oss – hittills har konsumenter förlitat sig på produkter men i framtiden, speciellt vad det gäller automatiserade fordon, kommer de behöva förlita sig på utvecklarna. Myndigheterna måste också inrikta sitt arbete mot att utvärdera utvecklarna i stället för som idag, produkterna. Han var också inne på att myndigheterna reglerar för att åtgärda marknadens misslyckanden. Trafiksäkerhet är ett sådant misslyckande.
  • Bryan Reimer (MIT) pratade om situationsmedvetenhet hos förarna idag. Han konstaterade att en viss nivå av situationsmedvetenhet kommer att behövas hos förare/passagerare oavsett automationsnivån i fordonet – förmodligen kommer det att variera för olika nivåer av automation men en viss nivå kommer alltid att behövas. Det är därför viktigt att studera hur olika nivåer av situationsmedvetenhet uppstår. Han konstaterade också att internationella styrstrategier gällande mänskliga faktorer (Human Factors) kommer att behövas i framtiden men att detta är riktigt utmanande med tanke på så stora rationella, kulturella och liknande skillnader.

Nyhetsbrev 278: Fler kritiska röster

Journalisten Colin Sowman vill avslöja villfarelserna med självkörande fordon. Det blir en kritisk genomgång av de tänkta fördelarna. Och så tar vi upp det etiska problemet igen, denna gång uttalat från Mercedes.

Men i Kina satsar man nu och har tagit fram en roadmap för utvecklingen av automatiserade fordon!

En intressant synpunkt från en av våra läsare kopplad till bl.a. förra veckans artikel om amerikanska designstudenter:

Vad händer med fotgängare/cyklister om man ser ett autonomt fordon komma emot en vid en korsning eller liknande som saknar övergångsställe – hur blir interaktionen? Turtagningen? Kommer man provocera fordonet att stanna eller väja etc? Ett tydligt exempel på att man måste fokusera på interaktionen mellan agenter i ett system (Human Machine Interaction) i stället för bara på gränssnittet (Human Machine Interface). Man missar en massa intressanta aspekter.

Kinas roadmap för snabb utveckling av automatiserade fordon

Society of Automotive Engineers of China, SAEC, har tagit fram en 450-sidig roadmap för den långsiktiga men snabba utvecklingen av automatiserade fordon i Kina skriver Reuters [1]. Målet är att ha högt eller helt automatiserade fordon på den kinesiska marknaden redan 2021.

Rapporten delar in utvecklingen i tre femårsperioder: 2016-2021 då utvecklingen pågår; 2021-2025 då fordonen först når marknaden; och 2026-2030 då samtliga bilar har någon form av automatisering.

Källor

[1] Jake Spring: China issues roadmap for rapid development of self-driving cars, Reuters 2016-10-26 Länk

utgiven av RISE Research Institutes of Sweden