Kategoriarkiv: Samhällspåverkan

Tillåtet att testa självkörande fordon i Storbritannien

Den brittiska regeringen har under veckan beslutat att tillåta testning av automatiserade fordon på allmänna vägar [1]. Beslutet baseras på en utredning av den nuvarande lagstiftningen och vad som krävs för att införa fordon med hög automatiseringsgrad på marknaden.

Utredningen konstaterade att det bästa och säkraste sättet att genomföra försök är med en förare bakom ratten som kan ta över manövreringskontrollen när det behövs.

De första försöken är planerade till sommaren 2015 och innan dess ska regeringen utfärda en uppförandekod som bl.a. ska ge fordonsindustrin ett ramverk för försök med automatiserade fordon i verklig trafik.

För att betona vikten av det hela har landets transportminister, Claire Perry, tillsammans med några andra representanter från regeringen, närvarat vid de första publika testerna med landets helt självkörande pendelfordon (Meridian pods) som senare ska utvärderas på gatorna i Milton Keynes.

Även andra prototyper ska testas inom ramarna för den stora satsningen inom fordonsautomation som regeringen offentliggjorde i slutet av förra året.

Källor

[1] Department for Transport, GOV.UK. Testing driverless cars on public roads given green light. 2015-02-11. Länk

Vinster med självkörande taxibilar

Skrivet av Hans Wahlström, Vegtilsynet

Mycket skrivs om autonoma fordon. Det mesta fokuserar på tekniken samt tekniska genombrott som redan har skett och som förväntas ske. Det skrivs också om hur det kommer att bli att färdas i fordon med olika grad av automation samt om hur förare och automat ska samspela med varandra och hur lagstiftning, etc behöver anpassas till den nya bilden.

Kanske kommer förändringen att bli mer genomgripande än vi först tänkt oss. Vad är t.ex. smart med att äga ett fordon när det kommer att finnas automatiska taxibilar som kan transportera mig bekvämt dit jag vill, när jag vill och till rimlig kostnad? Frågan är högst berättigad för dem som bor i innerstaden i en större stad och som har sin bil parkerad på gatan under längre perioder.

På Transportforum presenterade Daniel Jonsson ett examenarbete vid KTH med syfte att beskriva effekterna av att ersätta dagens resor med egen bil med resor i en flotta av självkörande taxibilar. 272 000 resor (49% av total) på 11000 länkar analyserades. En algortim för allokering av fordon och en för att arrangera samåkning togs fram.

Det finns flera begränsningar i studien. Efterfrågan har antagits vara statisk, det har antagits att restiderna inte påverkas, endast trafik inom nätverket har analyserats etc. Ingen hänsyn har heller tagits till att de privata bilarna används till andra resor.

Resultatet är uppseendeväckande. 9 700 självkörande taxibilar kan ersätta 136 000 privata bilar. Parkeringebehovet reduceras med 95%. Fordonsresorna minskar med 30 %. Reslängden ökar med 6 %. Tomkörning ökar med 23 %. Antalet fordonskilometer minskar med 11 %. Detta uppnås med en servicenivå där väntetiden blir max. 6 min och antalet passagerare per resa ökar med 50%. Restiden ökar med 13 % som följd av ökad samåkning. Presentationen finns här.

Detta leder till frågan vem som kommer att äga dessa självkörande taxibilar. Mike Hearn som skapade Bitcoin har en intressant syn på detta. Han menar att taxibilarna kommer att ägas av en algoritm. Det kommer inte att vara en individ eller ett företag som äger automatiska taxibilar. Algoritmen rangerar ut bilar när det är optimalt och köper nya när det behövs. Algoritmen ordnar med parkeringplatser och ställer av bilar under lågtrafik så att de kan användas under perioder med mer trafik. När algoritmer köper och säljer bilar går affärerna snabbt. Konsekvensen blir att nuvarande finansiella system kollapsar. Det innebär i sin tur att det finns behov för en digital valuta. Klippet hittar du här.

Hur trafikmyndigheterna påverkas av självkörande fordon

Amerikanska Governing skriver i [1] om hur självkörande fordon kan påverka trafikmyndigheterna:

  • Kvalitetssäkring av vägräfflor i vägkant och vägmitt så att självkörande fordon kan använda dem för positionering.
  • Standardisering av vägskyltar, signaler och vägmarkeringar så att kameror kan tolka dem.
  • Innovationer inom regelverk och lagstiftning, till exempel för var, när, hur olika automatiseringsgrader är tillåtna.
  • Kortare produktlivscykler vilket kan göra att man leasar teknologi i stället för att köpa den, till exempel för informationsinsamling och analys.
  • Informationssäkerhet och integritetsfrågor.
  • Förarlösa taxibilar och samåkning, med påverkan på ansvar, tillstånd, beskattning etc.
  • Färre lagöverträdelser när automatiserade fordon håller fartgränser och inte kör berusade, vilket kan frigöra polisresurser till annat.

Källor

[1] Governing the States and Localities 2015-01-15: 7 ways self-driving cars could impact states and localities länk

Roadmap för Europa

European Technology Platform on Smart Systems Integration (EPoSS) har nyligen publicerat en färdplan för automatiserad körning i Europa [1]. Den är baserad på en litteraturstudie samt diskussioner med fordonstillverkare, och ger en beskrivning av nuvarande teknologistatus samt en översikt av den planerade utvecklingen. Färdplanen listar tre milstolpar:

  • 2020: Villkorad automatiserad körning (nivå 3), låg hastighet och enkla trafikmiljöer såsom parkeringsplatser och trafikköer på motorväg.
  • 2025: Hög grad av automation (nivå 4), hög hastighet på motorväg.
  • 2030: Hög grad av automation (nivå 4), stadskörning.

Runt dessa milstolpar har studien tagit fram planer med avseende på teknologi i bilen, infrastrukturen, big data, systemintegration och validering, systemdesign, standardisering, lagstiftning och informationsspridning till allmänheten.

Källor

[1] European Technology Platform on Smart Systems Integration (EPoSS). European Roadmap Smart Systems for Automated Driving. 2015-01-08 Länk

Automatiserad körning på Transportforum

Den 8-9 januari var det dags för VTIs årliga Transportforum i Linköping som drog flera hundra deltagare. Automatiserade fordon och transportsystem fick en hel del uppmärksamhet. Här är ett referat från de föredrag som jag deltog på.

  • Inledningstalet som hölls av infrastrukturminister Anna Johansson handlade om Framtidens transportsystem för en hållbar samhällsutveckling. Hon påpekade bl.a. att vi i Sverige har en lång tradition av att sätta trafiksäkerheten högt på agendan. Som ett exempel tog hon trepunktsbältet som är en svensk innovation som blivit känd i hela världen och som finns i alla bilar. I framtiden behöver vi identifiera hur vi kan koppla ihop våra nya innovationer med möjligheten till affärer i stora delar av världen med ökad trafiksäkerhet här hemma. Anna undrade också om automatisering är svaret på frågan om ökad trafiksäkerhet och på vilket sätt kan man minska möjligheten till beteenden som leder till dödsolyckor.
  • Anders Eugensson från Volvo Cars berättade om Volvos syn på automatisering. Uppkoppling är en stor drivkraft till den pågående utvecklingen. För nya generationer är det viktigare att vara uppkopplad än att köra. Många tycker dock att bilen bör skärmas av för att öka trafiksäkerheten. Volvo vill istället möjliggöra uppkoppling samtidigt som trafiksäkerheten förbättras. Automatiserad körning är ett sätt att uppnå detta. Inom DriveMe projektet som drar i gång 2017 kommer 100 vanliga förare få möjlighet att köra automatiserade Volvobilar i vanlig trafik (flerfiliga vägar utan mötande trafik och med låg risk för fotgängare). Utöver bättre trafiksäkerhet väntas automatiserad körning adressera andra samhällsutmaningar inklusive bättre infrastrukturanvändning och mindre trafikstockningar, samt möjliggöra ett mer flexibelt transportsystem. Anders tror att vi om 5-6 år kommer ha fordon som tar de första stegen mot automation, men att det kommer dröja längre innan vi har fordon som helt och hållet klarar sig utan någon förare.
  • Neville Stanton från University of Southampton i England pratade på temat The automated automobile: Distributed Cognition in Driving. Människor har en naturlig förmåga att anpassa uppmärksamhetsnivån efter uppgiften som de utför (Malleable Attentional Resources Theory, MART). Om uppgiften kräver mycket uppmärksamhet avsätter vi mycket uppmärksamhet åt denna, och vice versa. Problemet uppstår när en snabb anpassning behövs, dvs. när vi behöver växla från låg till hög uppmärksamhetsnivå. Risken är stor att det här problemet uppstår i automatiserade fordon. Så som utvecklingen ser ut idag kommer förarens roll övergå från att ha manövreringskontroll till att övervaka det automatiserade systemet. Detta leder till ”moment 22”: vi strävar efter att eliminera föraren från alla köruppgifter, men samtidigt kräver vi av föraren att han/hon ska vara uppmärksam och redo att snabbt ta över kontrollen för att det är han/hon som är ansvarig för framförandet av fordonet. För att komma runt problemet bör vi tänka på följande sätt:
    • Automatisera bara det som är nödvändigt att automatisera och när det är nödvändigt.
    • Sträva efter att stödja föraren och inte att ersätta denne.
    • Ett automatiserat system ska vara transparent.
    • En ”pratig” co-pilot är att föredra snarare än en tystlåten auto-pilot.
    • Om det uppstår tekniska problem ska systemet gradvis och smidigt degraderas.
  • En paneldebatt med Birgitta Hermansson (Transportstyrelsen), Suzanne Andersson (Göteborgs stad), Maria Krafft (Folksam), Bengt Svensson (Rikspolisstyrelsen), Magnus Hjälmdahl (VTI) handlade också om automatiserade fordon. Många viktiga frågor adresserades – hur mycket kommer automatiserade fordon att förändra/påverka vårt samhälle, försäkringar, integritet, polisens arbete, lagstiftningen, krav på fordon, förare, infrastrukturen, etc. Ni kan höra hela debatten här (börjar runt 57:00).
  • Niklas Strand från VTI talade på temat Semi-automated versus highly automated driving in critical situations caused by automation failures. Niklas berättade om en simulatorstudie som med 36 förare undersökt effekten av systemfel i två system med olika grad av automation: Adaptive Cruise Control (ACC, hjälper till att hålla en förvald hastighet och tidslucka till framförvarande fordon) och Traffic Jam Assist (TJA, samma funktionalitet som ACC plus styrning i sidled).
    Följande tre systemfel kunde uppstå under körningen: måttligt (60 % av bromskapaciteten), allvarligt (30 % av bromskapaciteten) och fullständigt (0 % av bromskapaciteten).
    Studien visade bl.a. att förarna hade en tendens att köra säkrare när felen uppstod i systemet med lägre grad av automation (ACC). Den visade också att återhämtningen blev svårare vid fel i systemet med högre grad av automation (TJA).
    En länk till Niklas presentation kommer att finnas tillgänglig på VTIs hemsida inom kort (Session 1).
  • Lars Englund från Transportstyrelsen talade på temat Är automatiserade förarstöd lösningen för de som på grund av sjukdom inte får inneha körkort?
    Det finns en rad olika sjukdomar som kan omöjliggöra körkort eller orsaka problem i trafiken:

    • Kroniska sjukdomar (t.ex. nedsatt syn, demens och andra kognitiva problem).
    • Sjukdomar som ger problem i vissa situationer (t.ex. dålig syn i mörker, aggressiva reaktioner, alkoholism, drogberoende).
    • Sjukdomar som ger plötslig inkapacitering (t.ex. plötsligt hjärtstopp, epileptiskt anfall, insomning, medvetslöshet på grund av lågt blodsocker).

    Idag saknas det statistik för hur många trafikolyckor som orsakas av sjukdomar, men tolkat från internationella studier kan det röra sig om 15-20 %. En vanlig ”åtgärd” är att man försöker identifiera dem som har trafikfarliga sjukdomar och återkalla deras körkort (ca 8 000 återkallas årligen).
    Lars påpekade dock att det är särskilt viktigt att de som är sjuka får köra bil, och att det inte handlar bara om de äldre även om de är en viktig grupp.
    Idag försöker man med hjälp av olika medel underlätta bilkörningen för de sjuka (t.ex. anpassa fordon för rörelsehinder, använda ortoser, proteser och prismalinser mot dubbelseende). Förhoppningen är att avancerade förarstödsystem ska underlätta körningen för ännu fler sjukdomsdrabbade. Det är framförallt plötsliga insjukningar som Lars hoppas att sådana system ska kunna adressera i en första omgång. Det är viktigt att studera sådana system och identifiera deras potential för den nämnda målgruppen.

  • Min kollega Maria Nilsson (och jag) talade på temat The human in the autonomous transport system baserat på resultat från två projekt.Det ena projektet heter AIMMIT och adresserar samverkan mellan människan och det automatiserade fordonet som hon transporteras i. Hur skulle det se ut om föraren/passageraren kunde påverka det automatiserade fordonets strategiska beslut, t.ex. tala om för fordonet att köra om framförvarande fordon när detta är möjligt? Interaktionsgränssnittet som togs upp för att exemplifiera detta har utvecklats inom ett studentprojekt på Högskolan i Halmstad.
    Det andra projektet handlar om samverkan mellan automatiserade fordon och fotgängare. Några olika multimodala gränssnitt som förmedlar fordonets intention till fotgängaren visades. Dessa har utvecklats i ett samarbete mellan Viktoria Swedish ICT och Interactive Institute Swedish ICT och kommer att vidareutvecklas inom ett examensarbete.
  • Magnus Hjälmdahl från VTI pratade på temat Truck drivers’ expectations and experience of automated truck platoons. Han presenterade resultat från två projekt, iQFleet och ADEMAS, som handlat om kolonnkörning (platooning) med lastbilar och som utförts i samarbete med Scania. Kolonnkörningen som testats går ut på att lastbilarna kör tätt efter varandra och att föraren i den första lastbilen ansvarar för alla lastbilar i kolonnen. Testerna har utförts både i en körsimulator och i verklig trafik där förarna fick testa kolonnkörning under några månader alterantivt ett år. Kortfattat kan man säga att många av dem var initialt negativa till sådan typ av körning. Många var rädda att förlora sin frihet och yrkesstolthet, var ovilliga att arbeta i grupp samt oroliga för sin säkerhet. Deras inställning blev mer positiv efter de genomförda långtidstesterna.Studien visade också att automatisering av vissa köruppgifter inte nödvändigtvis leder till reducerad kognitiv belastning. En annan indikation är att automatisering ökar tröttheten hos lastbilsförare. Magnus presentation kommer vara tillgänglig på VTIs hemsida inom kort.
  • Annika Larsson från ÅF pratade på temat What is the new normal? Evaluating the effects of (semi-) autonomous vehicles. Annika påpekade att medan vi är vana att utvärdera förarstödsystem i säkerhetskritiska situationer har vi väldigt begränsad kunskap om hur man utvärderar system som stödjer föraren under vanlig körning. Detta är speciellt viktigt om man pratar om system med högre grad av automation.
    Beteendeförändringar och anpassningar över tiden är en annan aspekt som hon lyfte fram. Det är viktigt att utvärdera system med avseende på hur de faktiskt används och inte på om de fungerar så som deras utvecklare tänkt sig.
    Utmaningen ligger i att sådan utvärdering är svår att genomföra innan systemet finns ute på marknaden. Ett sätt att komma runt detta är att utveckla utvärderingsmetoder som fokuserar på hur strategiska och taktiska delar av köruppgiften kan komma att förändras med tiden. Mer om det hela kan ni läsa i Annikas doktorsavhandling med titel Automation and the nature of driving – the effects of adaptive cruise control on drivers’ tactical driving decisions.

Julläsning

För er som har för få julaktiviteter inplanerade kan vi rekommendera att läsa följande artiklar:

New Jersey vill bli ett utvecklingscentrum för självkörande fordon

Skrivet av Azra Habibovic

Ekonomiutskottet i den amerikanska delstaten New Jersey har godkänt ett lagförslag gällande självkörande fordon [1]. Nu ska delstatens senat få rösta om förslaget.

Målet är att använda den f.d. militärbasen Fort Monmouth för att bygga ett centrum för utveckling av automatiserade fordon. Det finns redan en bas för detta i form av forskning inom automation bl.a. på Princeton University med stark koppling till fordonsindustrin. Att få tillåtelse att testa automatiserade fordon på allmänna vägar skulle accelerera utvecklingen.

Källor

[1] Higgs, L., NJ.com. N.J. could become hub for driver-less car development, pols say. 2014-12-08 Länk

Är människan bäst på att köra bil?

Emma Johansson på AB Volvo och Mikael Ljung Aust på VCC har kommenterat Claes Edgrens artikel om Larry Burns (som ni kan läsa här):

Det känns lite bakvänt att enbart räkna från dagens olyckor och anta att framtidens system kan lösa dessa samt alla andra situationer som uppstår. Vi vet väl inte riktigt hur väl våra system kan matcha hur väl föraren klarar av komplicerade situationer idag. Det är en sak om man bara analyserar effekten av system som agerar vid kritiska situationer (t ex AEBS) men inte alla system gör det utan förväntas ta över en större del av körningen. Tvärtom automatiserar man situationer där föraren antagligen är betydligt bättre på att hantera situationen (t ex köra vanlig landsväg och följa kurvor etc som har dåliga filmarkeringar, anpassa sig till väderförändringar etc). Ett automatiserat system måste alltså kunna hantera all denna körning mellan resp. olycka som vi människor är rätt bra på att klara. Det är skillnad på att automatisera kontinuerlig/vanlig körning och system som gör ett ingrepp i en ren kritisk situation som t ex AEBS.

Ska man förstå vilka krav som ställs på autonoma bilar kan man tänka så här: 2007 var 21 838 personbilsförare inblandade i olyckor med polisrapporterad personskada (blåmärke och uppåt) i Sverige. Samma år kördes ca 64 miljarder km med personbil i Sverige. För varje olycka kördes alltså 3 miljoner km utan problem. Eftersom den genomsnittliga personbilen åkte 13170 km 2007 blir det 223 år bakom ratten per polisrapporterad olycka. Om man antar att snitthastigheten under den tiden är 50 km/h behöver man köra 263 timmar om året i 223 år, dvs ca 60 000 timmar, för att statistiskt sett få minst ett blåmärke pga en trafikolycka. Betraktar man människan som ett delsystem i trafiken kan man därmed säga att det systemet funkar rätt bra, och ribban ligger alltså relativt högt för andra system som aspirerar på att ersätta människan. I absoluta minimifallet får man göra max en felbedöming som inte går att rätta till per minst 60 000 körtimmar i alla typer av trafikmiljöer och körförhållanden.

En bra krönika i sista numret av Thinking Highways av Richard Bishop där han nämner vikten av att skilja på reduktion av dagens olyckor med hjälp av automatiserade system och automation av ”vanlig körning”. ”Automation is not fundamentally about avoiding crashes or safety…” etc (sid 77).

Förarlösa bilar som ett vaccin för trafiken

Skrivet av Claes Edgren, Volvo Cars

BBC var värd för “World-Changing Ideas Summit” i New York  den 21 oktober, till vilket ett antal av världens bästa innovatörer och tänkare var inbjudna som talare.

Ett av seminarierna handlade om förarlösa fordon. Larry Burns från MIT jämförde  trafikolyckor med en epidemi. Varje år dödas 1,2 miljoner människor i världen i trafiken, och med förarlösa bilar skulle 90% av olyckorna, de  som orsakas av mänskliga faktorn, kunna elimineras. Vid en epidemi skyddar en vaccination den som tar sprutan, men även andra pga minskad smittorisk. Burns beskriver förarlösa bilar som ett vaccin för trafiken, till nytta för alla i trafiken.

Vi har alltså alla mycket att vinna på att förarlösa bilar så snabbt som möjligt når marknaden. För att snabba på processen lanserar Burns en intressant tanke. För vaccin finns en fond, National Vaccine Injury  Compensation Program, som ersätter den som blivit skadad av vaccinet. Fonden finns till för att den totala nyttan av vaccin är så stor att en viss risk måste accepteras, och den uppmuntrar till både vaccination och läkemedelsutveckling.

Burns föreslår en liknande fond som ska kompensera de som skadas av eventuella problem med förarlösa bilar. Därmed blir riskerna för bilföretagen och för den enskilde konsumenten mindre, och incitamentet större för företagen att tidigare komma ut på marknaden med en produkt som trots allt räddar många liv.

Lyssna på föredragen här.

Vad händer inom infrastruktur för automatiserade fordon?

I förra nyhetsbrevet efterlyste vi information om vad som händer inom infrastrukturområdet och vi fick in ett antal tips:

  • TRAMAN21 (Traffic Management for the 21st Century), ett program för utveckling av koncept och verktyg för framtida motorvägstrafik. Länk
  • EUs DG-MOVE-initiativ för kooperativ ITS (C-ITS), med målsättning att identifiera barriärer för C-ITS och vägar att eliminera dem. Länk
  • Nästa generations intelligenta trafikljus från HER och SWARCO, med målsättning att förse automatiserade fordon med info om bästa körvägar i realtid. Länk
  • TM2.0, en nybildad samverkansplattform för trafikledning. Länk
  • En vision från projektet Shockwave 2011 om framtidens trafiksystem finns i en 5 minuters film här.
  • Amerikanska programmet Connected Vehicle Pilot Deployment som syftar till att ta fram nya lösningar för uppkopplade fordon. Länk
  • Under Automated Vehicles Symposium 2014 diskuterades infrastrukturfrågor och vad som bör göras.

Tack för dessa tips!

En reflektion jag gör är att det verkar ännu handla mer om diskussioner och utlysningar, men jämfört med vad som händer på fordonssidan inte så mycket om utveckling eller praktiska demonstrationer. Jag kan förstås ha fel.