Stora utmaningar kring juridiken vid mer omfattande utrullning av automatiserade fordon

Allt medan tekniken utvecklas för automatiserade fordon kommer de stora frågorna kring full implementation allt närmare. Det som för inte så länge sedan var orosmoln i horisonten kan inom kort utgöra konkreta hinder för fortsatt utveckling. Om färdiga lösningar saknas så krävs i alla fall inriktningsbeslut inom en snar framtid.

Lagstiftarna diskuterar frågan om säkerhet. Hur kan man besluta om vad som är ”tillräckligt säkert”? Vem bär ansvaret för olyckor med automatiserade fordon? Hur ställer sig försäkringsbolagen till sådana fordon – ska de anses säkrare och ge lägre premier eller överväger risken för extremt stora ersättningsbelopp och därmed högre premier?

Ett läger inom juridiken anser att vi övergripande har lagstiftning som täcker även rättsfall med automatiserade fordon och att endast smärre justeringar krävs, medan andra har åsikten att stora förändringar måste göras. En anledning till att åsikterna går isär är givetvis att vi har mycket olika lagstiftning i olika länder, eller stater i USA. Detta leder till att övergripande regelverk måste diskuteras på EU-nivå och i USA på federal nivå – en tidskrävande process!

Volvo Cars utlovar fullt ansvar för sina bilar inom Drive Me och detsamma gäller för bland annat Googles bilar i USA. Men dessa försök är fortsatt mycket begränsade och tillverkarnas risker därmed hanterbara. Frågan är hur man ser på ansvarsfrågan när systemen rullas ut i större omfattning.

För att hantera ansvarsfrågan diskuteras användning av ”black box” i automatiserade fordon, efter modell från flygets Flight Data Recorder. Även här kommer juridiska aspekter in i bilden, nu i form av frågor kring personlig integritet och datalagring.

Olika åsikter finns också kring frågan om speciella körkort för förare av automatiserade fordon. Flera jurister menar att det ställs större krav på förare av automatiserade fordon för förståelse av hur systemen fungerar och att sådana förare därför bör jämställas med piloter (hög utbildning & regelbundna kontroller). Den andra falangen ser dessa fordon som en framtida lösning för persontransporter för dem som av olika anledningar inte kan köra själva och att körkort inte ska behövas alls. ITS Japan ser till exempel fordonen som en del av den strategiska lösningen för transporter av en befolkning med stigande medelålder vilket inte pekar på ökat ansvar för föraren.

Egen kommentar

Vägen framåt för den tekniska utvecklingen ter sig, relativt sett, spikrak jämfört med de stora åsiktsskillnader som kommer i dagen kring de legala aspekterna.

 

 

Komplexiteten – en mardröm

Medan juristerna fortsätter diskutera vad som är ”tillräckligt säkert” för automatiserade fordon och huruvida dessa ska kräva särskilt körkort eller till och med utökad utbildning för sina ”piloter”, återkommer frågan om tillräcklig säkerhet, eller acceptabel risk om man så önskar, även på tekniksidan. Många sneglar på flygindustrin för vägledning men flera talare vid ITS World Congress 2015 pekar på att automatiserade fordon i större skala erbjuder betydligt större utmaningar än även de mest avancerade flygsystemen.

Vad gäller säkerhetstester för självkörande fordon används idag avgränsade testbanor och i begränsad omfattning utrullning av fordon i vanlig trafik. Men hur många kilometer måste dessa fordon rulla innan man kan påstå att de är tillräckligt säkra? Allt fler diskuterar bänktester och simulering för att hantera systemtester. Men hur vet man om dessa tester är tillförlitliga?

Dagens premiumbilar har komplexa säkerhetssystem för att hålla hastighet, avstånd och position på vägen. Kommande generationer av automatiserade fordon med högre grad av automatisering kräver givetvis ännu högre komplexitet. Följande jämförelse med flygsystem ger en fingervisning om den komplexitet vi står inför att testa fordonen – på vägen eller i testbänk (miljoner rader kod):

  • F22 Raptor (USAF Frontline Fighter) – 1,7
  • F25 Joint Strike Fighter (2010) – 5,7
  • Boeing 787 Dreamliner (2010) – 6,5
  • Premium-klassad personbil (2009) – 100

Vid ett seminarium diskuterades att i mycket högre grad använda den information som redan finns tillgänglig i befintliga system i stället för att bygga nya styrsystem baserat på ännu fler sensorer. Att dela information mellan fordon (V2V) kan också vara ett stöd för att bygga mer robusta system utan att göra det egna systemet än mer omfattande.

Egen kommentar

Även på tekniksidan har vi stora utmaningar kvar, inte minst inom test, verifiering och certifiering. Strategiska satsningar och samverkan krävs på alla nivåer mellan tillverkare och samhälle. Men vem driver den frågan?

Robottaxi i Japan

I början av nästa år startar tester med självkörande taxi i Fujisawa, Japan [1, 2]. Målet är att ha en kommersiell flotta av självkörande taxibilar vid olympiska sommarspelen i Tokyo 2020.

Till att börja med kommer bilarna att vara tillgängliga för ett 50-tal personer. De kommer att användas för resor till lokala livsmedelsbutiker och platser där kollektivtrafiken är otillgänglig. Bilarna kommer att färdas på vanliga allmänna vägar och totala sträckan per resa kan bli upp till 3 km. För säkerhets skull kommer en tekniker att följa med i varje bil för att ta över i händelse av problem.

Projektet drivs av regeringen i samarbete med Kanagawa-distriktet och Robot Taxi Inc som är en gemensam satsning mellan mobilinternetföretaget DeNA och teknikföretaget ZMP.

Källor

[1] Billington, J., Internatuional Business Times. Japan: Robot taxis get the green light for 2016. 2015-10-04 Länk

[2] Hongo, J., The Wall Street Journal. RoboCab: Driverless Taxi Experiment to Start in Japan. 2015-10-01 Länk

Toyota Highway Teammate

Inför Tokyo Motor Show visar Toyota upp konceptet Highway Teammate, en semi-autonom demonstrator som kan köra på japanska komplicerade s.k. elevated highways, byta fil, köra om etc.

Enligt Toyota kommer Highway Teammate-funktionerna att finnas på marknaden 2020, men vissa funktioner kommer att föras in tidigare, varav kommunikation fordon-fordon och fordon-infrastruktur på 3 bilar redan i år .

Egen kommentar

Vi har tidigare skrivit om Tesla Motors autopilot som sägs komma denna månaden. Sannolikt är funktionaliteten inte densamma, i annat fall så skulle Tesla ligga 5 år före Toyota.

Källor

[1] Reuters: Toyota says aims to commercialize semi-autonomous cars around 2020, 2015-10-06 Länk

Volvo Cars HMI för Drive Me

Volvo Cars har nu släppt hur deras människa-maskingränssnitt för Drive Me-bilarna kommer att se ut och fungera. Konceptet visas i en i en film.

2017 kommer 100 självkörande bilar att testas på specifika vägar i Göteborgsområdet med vanliga förare. Det kommer då att krävas ett säkert sätt att lämna och ta tillbaka kontrollen över bilen. Volvos har utvecklat konceptet Intellisafe Autopilot för Drive Me-bilarna för detta [1, 2].

I konceptet aktiveras och deaktiveras autonom körning med specialdesignade ”paddlar” på ratten. Dessa har gröna lampor som tänds när det går att köra autonomt, samtidigt som information ges i huvudinstrumentet. Genom att trycka på båda paddlarna samtidigt aktiverar föraren autonom mod.

När systemet vill återlämna kontrollen till föraren så visas en nedräkning i instrumentet under en minut. Om föraren inte tar över kontrollen genom att trycka på paddlarna under den tiden så kommer bilen själv att stanna vid vägkanten.

Källor

[1] Christoph Hammerschmidt, EE Times Europe: Volvo Shows User Interface for Self-Driving Cars, 2015-10-05 Länk

[2] Intellisafe Autopilot, Volvo Cars Länk

CBS 60 Minutes om självkörande fordon

I ett inslag 4 oktober får CBS reporter åka med i Mercedes och Googles självkörande bilar. Inslaget handlar mycket om hur man kan göra teknologin tillräckligt säker. Googles Chris Urmson säger att det inte går att programmera in situationer för det kommer att finnas oändligt många olika sådana. Istället får man låta bilkollektivet lära sig olika objekt och situationer.

Ni kan se filmen här. En transkriberad version av inslaget finns i [1].

Egen kommentar

Man kan ana skillnader i angreppssätt mellan Mercedes (mer deterministiskt) och Google (mer självlärande), liksom att Google verkar ha kommit längre.

Källor

[1] Bill Whitaker, CBS News: Hands off the wheel, 2015-10-04 Länk

Legala ramverk för att dela data

Vid konferensen Automotive Apps and Connected Driving Technologies i Berlin 28-29 september hölls två intressanta presentationer om legala ramverk för att dela data. Utgångspunkten för båda är att digitalisering skapar värden först när data delas mellan aktörer. Men var går gränsen mellan privata data som skall skyddas av integritetsskäl och tekniska data som är offentliga?

Prof Gerrit Hornong, Univ of Passau inledde med att konstatera att data som samlas in i fordon skapar nya affärsmöjligheter. Denna data kan vara relaterad till fordonet, föraren, omgivningen (t ex väder, trafik) och tredjepartstjänster (t ex försäkring, verkstad). Det finns en lång rad potentiella ägare av dessa data. Men begreppet att ”äga” när det gäller data måste definieras. Ett ägande kan t ex transfereras på olika sätt och ägandet har både rättigheter och skyldigheter kopplade. Vem som är ägare behöver inte vara uppenbart när data kommuniceras. Men ägandet är startpunkten för klagomål och avtalsförhandlingar med andra.

Den personliga integriteten skyddas av lag inom EU. Prof Hornong menade att det nödvändiga godkännandet från individen oftast fixas när man klickar ok i en ruta med finstilt text. Den personliga integrititen skyddas av lag, men att ”få rätt” i någon domstol är mer komplicerat. Förr krävdes det ett mycket tydligt syfte för att samla data.

Det finns många krav att ställa på de avtal som skall upprättas mellan parter i en digitaliserad värld. Här kommer flera överlappande och kompletterande lagstiftningar in som Prof Hornong visade många exempel på. För att tillgodose konkurrenslagstiftning skall man inte få data ”inlåst” hos en leverantör, men detta skapar många följdfrågor. Andra lagstiftningar som nämndes var konsumentskyddslagar och datasäkerhetslagar. Han summerade med att de ekonomiska möjligheterna gör att viktiga principer för tolkning och lagstiftning måste läggas fast för hur information skall hanteras. En ny EU-reform är på väg men denna tar inte in dessa frågor. Han menade att det behövs ”legal innovation”.

Dr Marc Störung, advokat vid Osborne Clarke utgick i sin presentation från EU lagstiftning för skydd av personlig integritet Article 1 Directive 95/46/EC. Denna lag skyddar personer, inte data så därför är denna inte fullt tillämplig. Han tog även in Motor Vehicle Block Exemption Regulation som skall skydda konkurrens i försäljning och reparation av fordon. Denna lagstiftning kan göra att fordonstillverkare vill dela viss information som idag är knutna till typgodkännandet. Störung sa också att EUs hantering av Microsofts dominerande ställning samt Tollcollect (vägavgiftssystemet i Tyskland) för att öppna telematikdata kan vara ledande fall. Men Störungs slutsats var att lagstiftningen inte ger mycket hjälp idag.

utgiven av RISE Research Institutes of Sweden