Den stora mardrömmen vad gäller självkörande fordon är inte att de inte kommer att vara säkra nog utan att de kraftigt kommer att öka trafikmängden , skriver David Roberts i Vox [1].

Redan idag finns en mobilitetstjänst i New York som är delvis reklamfinansierad, dvs. det finns skärmar som inte går att stänga av och som visar reklam. Mobilitetstjänster med förarlösa fordon kan komma att bli helt reklamfinansierade, på samma sätt som många webbtjänster är det idag (Google, Facebook…). I det läget har användaren gått från att vara kund till att bli själva produkten – mobilitetstjänsten säljer användarens tid till reklambyråerna.

Det som då kan bli följden är att användarna ökar ”taxi-åkandet” kraftigt eftersom den blir helt gratis, samtidigt som bilarna kommer att köra långsammare för att få längre reklamtid. Resultatet blir en fullständig trafikinfarkt.

Stadsplaneraren Jeff Speck gav redan i höstas 10 råd till städer avseende införandet av automatiserade fordon [2]:

1. Vad rädda – alla tidigare tekniksprång har medfört såväl för- som nackdelar
2. Var realistiska – tekniken kommer inte så snabbt på bred front som många tror
3. Bestäm er för hur mycket trafik ni vill ha – att underlätta mobilitet ger alltid ökad trafik
4. Planera för ökad utbredning – automatiserade fordon kommer att medföra att städerna breder ut sig mer.
5. Inse effekterna av att personbilar tar betydligt mer plats än kollektivtrafik eller cykling.
6. Skydda kollektivtrafiken – att gå från kollektivtrafik till självkörande fordon kommer att minska mobiliteten.
7. Släpp inte era gator och begär få tillgång till data – operatörerna kommer att vilja få fri tillgång, eller till och med äga, gatorna; ge dem inte det. För att få tillgång till gator ska operatörerna istället ge data tillbaka.
8. Köp inte visioner som inte bygger på hur människor i verkligheten  använder städer – folk går där de vill, inte där visionärerna ritar att de borde.
9. Samverka med andra städer runt policyer för att få ökad styrka.
10. Investera i cykling.

Egen kommentar

Det känns som att många städer hittills ganska okritiskt har köpt tanken på att automatiserade fordon minskar behovet av parkeringsplatser utan att inse att de istället kan komma att köra runt betydligt mer. Färre parkerade bilar – fler som kör mer, ja det ökar förstås nyttjandegraden men blir det bättre?

Och hur blir det redan med dagens mobility-as-a-service-tjänster, ger de också ökad trafik?

Källor:

[1] David Roberts: Here’s the real nightmare scenario for self-driving cars, Vox 2018-03-27 Länk

[2] Jeff Speck: Ten rules for cities about automated vehicles, Public Square 2017-10-16 Länk

Enligt den italienske fysikern Cesare Marchetti så har historien visat att människor spenderar 1 timme på att ta sig till arbetet, och att när nya snabbare transportsätt uppstår så använder man inte dem till att korta tiden utan att bosätta sig på attraktiva platser som tidigare låg för långt bort [1].

Med framtidens automatiserade fordon där man kanske börjar se transporttiden som produktiv tid så tyder detta på att gränsen, ”Marchettis mur”, för hur långt bort man kan tänka sig att bosätta sig flyttas väsentligt.

Se den förklarande filmen!

https://www.youtube.com/watch?v=Zem1g0FS0nc&feature=youtu.be

Källor

[1] Phil Levin: Why self-driving cars will cause sprawl (according to an Italian Physicist), 99mph 2018-03-14 Länk