Etikettarkiv: Navya

Uthyrningstjänst för små bussar

Startupföretaget Navya har ingått ett avtal med NEoT Capital som går ut på att utveckla en uthyrningstjänst för Navyas helt självkörande minibuss Navya Arma [1]. Målet är att möjliggöra för offentliga och privata aktörer att erbjuda självkörande transport till konsumenterna.

Inom ramen för samarbetet kommer NEoT Capital att köpa minibussar från Navya och sedan hyra ut dem till intresserade organisationer. Uthyrningskontrakten kommer att vara på 48 eller 60 månader och inkludera försäkring och underhåll av fordon.

Uthyrningstjänsten kommer att lanseras under andra kvartalet 2017 och priset väntas vara från 9500 euro/månad (exklusive moms).

Egen kommentar

Den här tjänsten kommer säkerligen göra det lättare för många intressenter att våga prova de små självkörande bussarna. Hittills så har det oftast handlat om att intressenterna fått köpa eller låna ett begränsat antal bussar under särskilda avtal direkt från tillverkaren.

Källor

[1] Navya Press Release. Navya and NEoT Capital introduce the very first turnkey service solution destined for the autonomous mobility market. 2017-05-04 Länk

Disney planerar självkörande bussar i Florida

Disney är i diskussion med såväl amerikanska Local Motors som franska Navya om leverans av självkörande mini-bussar eller skyttlar till nöjesparken Disney World i Florida skriver Los Angeles Times [1]. Tanken är att börja med att köra anställda för att sedan även köra gäster.

Planerna gäller inte Disneyland. Till skillnad från Kalifornien, där ju Disneyland ligger, har Florida få restriktioner för självkörande fordon.

Egen kommentar

Detta är ytterligare ett exempel på användning av långsamma självkörande minibussar, ett relativt enkelt användningsfall där bussarna går en förutbestämd rutt. Sådana bussar verkar bli den första tillämpningen av automatiserade fordon utanför test och demonstrationer.

Källor

[1] Russ Mitchell: Walt Disney World plans to deploy driverless shuttles in Florida, Los Angeles Times 2017-04-28 Länk

Navaya testar förarlösa bussar i Strasbourg-Ortenau

I samband med  ITS European Congress (19-22 juni) i Strasbourg, lanseras Cross-Rhine Driverless Shuttle Challenge. Syftet med utmaningen är att införa förarlösa bussar i kollektivtrafiken i fransk-tyska distriktet Strasbourg-Ortenau, och officiellt presentera mobilitetslösningen på kongressen.

Det franska bolaget Navya, som samarbetar med Keolis, uppfyllde de båda ländernas transportstandardkrav och kommer att tillsammans med  Strasbourg Transport Company, CTS och städerna Kehl och Strasbourg välja den bästa rutten för att testa de självkörande bussarna. Rutten kommer att   vara ca 2 km lång och förbinder territorierna Kehl och Strasbourg.

Allmänheten kommer också få möjlighet att utvärdera tjänsten genom att fylla i ett frågeformulär under test perioden.

Källa

[1] The Eurodistrict announces the Cross-Rhine Driverless Shuttle Challenge results. 2017 Länk

Självkörande minibuss i Las Vegas under CES

Under CES-mässan i Las Vegas i januari kunde allmänheten test-åka en av Navyas självkörande elektriska ARMA-bussar längs Freemont Street mellan Las Vegas Boulevard och Eighth Street, mitt i den vanliga täta trafiken.

ARMA-bussarna har tidigare testats vid M-City och i Frankrike och kommer också att testas i Singapore. Se bifogad film.

Källor

[1] Darrell Etherington: Las Vegas launches the first electric autonomous shuttle on U.S. public roads, Techcrunch 2017-01-11 Länk

Övriga nyheter

  • Navya i Singapore. I början av nästa år kommer Navyas helt självkörande bussar att börja testas i Singapore där de kommer att trafikera en förbestämd sträcka mellan Nanyang Technical University och ett närliggande teknikcentrum.
  • Blackberry investerar i Ottawa. Nyligen blev det känt att Blackberry ämnar bli en viktig aktör inom automatiserad körning. Nu har det också blivit känt att företaget kommer öppna ett forskningscenter i Ottawa som ska fokusera på automatiserade fordon.
  • IDIADA + TASS. Validering och certifiering är stora utmaningar för fordonstillverkarna och andra aktörer inom området automatiserade fordon. För att kunna erbjuda dem lämpliga metoder inleder Applus Idiada och TASS ett samarbete kring dessa utmaningar.
  • BMW + IBM. För att göra sina fordon smartare har BMW inlett ett samarbete med IBM. Det främsta målet är att skapa diverse förarstödsfunktioner med hjälp av Watsons artificiell intelligens.
  • Var är Urmson? Många har undrat var fadern till Googles självkörande program tagit vägen efter att han slutat på Google. Nu ryktas det om att han startat ett nytt företag inom området. Det återstår att se om det stämmer och vilka överraskningar som han bjuder på.

Navya växer

Transportföretaget Keolis och teknikföretaget Valeo har nyligen gjort en investering i busstillverkaren Navya på sammanlagt 30 miljoner euro [1]. Innan dess fick företaget också en investering på ca 4,1 miljoner euro från de franska investerarna Gravitation, CapDecisif och Robolution Capital (en investeringsfond som enbart fokuserar på robotinvesteringar).

Med dessa investeringar uppskattas Navya nu vara värt runt 202 miljoner euro.

Navyas mål är att ha 30 självkörande eldrivna pendelbussar i drift i slutet av året.

Egen kommentar

Navya är inte ensam om att utveckla självkörande eldrivna pendelbussar. Dess främsta konkurrenter är EasyMile, Local Motors samt Yandex. Dessutom har Mercedes-Benz och Yutong visat upp något större självkörande bussar. Tesla och Baidu har också uttalat sig positivt kring tillverkning av självkörande bussar.

Källor

[1] Lunden, I., France’s Navya raises $34M for its self-driving shuttle bus, reportedly at a $220M valuation. 2016-10-11 Länk

Självkörande busstjänst i Lyon

I den franska staden Lyon har busstillverkaren Navya inlett ett samarbetsprojekt med bussoperatören Keolis [1]. Projektet som kallas Navly går ut på att testa en gratis transporttjänst med Navyas helt självkörande eldrivna bussar i stadsdelen Confluence.

Premiären var i helgen och planen är att två sådana bussar ska trafikera den ca 1 300 meter långa sträckan. Det finns fem hållplatser längs med rutten och med en genomsnittlig hastighet på ungefär 15 km/h kommer det att ta ca 13,5 minuter att åka hela sträckan. Sträckan är relativt enkel och inkluderar inga korsningar, övergångsställen eller trafikljus.

Navyas självkörande bussar är utrustade med en rad sensorer inklusive lidar och kameror, och kan transportera upp till 12 passagerare. Priset för en sådan buss är ca 2 miljoner SEK [2]. Företaget har för tillfället fått ca 30 beställningar och planerar att utveckla större bussar som kan transportera upp till 20 personer. Enligt företagets VD, Christophe Sapet, kan även en självkörande bil bli verklighet år 2018.

Källor

[1] Navya. Launch of NAVLY in the Confluence district of Lyon. 2016-09-05 Länk

[2] Chazan, D., The Telegraph. World’s first driverless bus service begins carrying passengers in French city of Lyon. 2016-09-05 Länk

Självkörande busstjänst i Perth

Vi har innan rapporterat om att testning med en självkörande buss är planerad att utföras på allmänna vägar i Perth, Australien. Testningen påbörjades förra veckan och nu är det möjligt för allmänheten att färdas i en sådan buss [1, 2]. Den utförs av Royal Automobile Club of Western Australia (RACWA) som köpt in en självkörande buss tillverkad av den franska busstillverkaren Navya.

Bussen kallas RAC Intellibus, kan transportera upp till 11 passagerare och kommer att köra i hastigheter upp till 25 km/h. Den har ingen ratt och därmed ingen förare, men det finns en övervakare i den som vid behov kan trycka på en nödknapp. En sådan knapp är också tillgänglig till passagerarna.

RAC Intellibus kommer att färdas bland övrig trafik, inklusive bilar, cyklister och fotgängare. Teststräckan är 2,7 km lång och det finns bara start- och ändhållplats. Planen är att testningen ska pågå på den givna sträckan i ca 3 månader, och sedan kommer en ny sträcka att väljas ut. Total kommer testningen pågå i ett år.

Innan RAC Intellibus fick lov att färdas på allmänna vägar genomgick den en hel del testning på ett kontrollerat område. Efter det följde testning på allmänna vägar utan passagerare och med eskort, som sedan togs bort.

För att åka med i bussen krävs en registrering på RACWAs websida.

Här kan ni se hur bussen och teststräckan ser ut.

Källor

[1] RAC Intellibus. Länk

[2] Griffith, C., The Australian. Driverless bus takes to the road in Perth. 2016-09-01 Länk

Elektronik i Fordon 2016

Skrivet av Azra Habibovic och Johan Wedlin

Konferensen Elektronik i Fordon arrangerades för elfte gången den 11-12 maj i Göteborg. Sedan förra året hade den växt betydligt, från ca 330 till ca 450 deltagare från en bredare krets än tidigare. Men fortfarande domineras den av deltagare från den svenska fordonsindustrin.

Förutom drygt 40 presentationer var det också en paneldebatt på ämnet ”En ny leverantörsindustri med många möjligheter”.

Konferensens andra dag var uppdelad i fem spår och vi bevakade inte allt men här är i alla fall en sammanfattning.

Dan Gunnarsson från BMW inledde konferensen med att prata om trender:

  • Ökande komplexitet och kortare ledtider kräver nya strukturer i utveckling och dokumentation av elektronik och mjukvara.
  • Nya spelare som Tesla, Google och Apple förändrar spelreglerna i en allt högre innovationshastighet.
  • För att möta de ökande kundkraven krävs ett revolutionärt angreppssätt. Man måste reducera traditionen, ”legacy”, så mycket som möjligt.
  • Förändring av affärsmodeller från att sälja bilar till att sälja tjänster, som BMWs DriveNow, ParkNow, ChargeNow och Connected Mobility Cloud.
Tekniska förändringar är bland annat:
  • Från fail safe till fail operational – en stor förändring av både elarkitektur och utvecklingsprocess.
  • Från flash updates till remote updates.
  • Från Local processing of sensor data till Big Data.
  • Från signal-based communication till Service and IP-based communication (Ethernet).

Jonny Andersson och Viktor Kaznov från Scania pratade om utmaningarna vid automatisering av tunga fordon, speciellt när man går från nivå 3 till nivå 4 enligt SAE-skalan, då man inte längre kan räkna med att falla tillbaka på föraren att ta över om något problem uppstår. Utmaningarna är betydligt större för tunga fordon, bland annat pga. den annorlunda fordonsdynamiken (längre bromssträckor, vältningsrisk etc).

För att säkra att produkterna har lång livslängd krävs inkrementell utveckling dvs. att man tar tillvara på de erfarenheter som finns – alltså att bevara ”legacy”.

Peter Bardenfelth-Hansen från Tesla Motors berättade om Teslas resa så här långt.

Tesla grundades för 13 år sedan – samma tidsperiod som då New York-trafiken övergick från dominerad av hästar till enbart bilar.

Företagets uttalade uppdrag är att accelerera världens omställning till hållbara transporter. Alla de idag ca 14000 anställda lever efter detta. Hos Tesla är det mycket högt tempo – som att hoppa på en trampkvarn i full fart och försöka hålla masken. Man gör i princip 4 års arbete på ett.

En anledning till att andra biltillverkare inte gör eldrivna högprestandabilar är att de i så fall skulle kannibalisera på sina andra, ICE-drivna bilar. Tesla är accelerator och ju fler andra tillverkare som gör elfordon, desto bättre går det för Tesla.

När man började rekrytera personal så var det, utom på utvecklingssidan, bara möjligt att få jobb hos Tesla om man inte tidigare hade arbetat i bilbranschen. Man ville ha människor med nytt perspektiv och inte få in ”legacy” = så här brukar man göra i fordonsindustrin.

Man har ett kundfokuserat angreppssätt, vilket innebär snabba produktändringar inkl. ”over the air”-uppdateringar och också en snabb köp-process där man i princip eliminerat återförsäljarledet – kunderna beställer bilen på nätet.

Teknikutvecklingen går fort så även kostnaderna minskar snabbt. Insikt om detta har lett till strategin att börja med att lansera en sportbil (Tesla Roadster), därefter dyra lyxbilar (Model S och Model X) för att först därefter komma med bilar för högvolym (Model 3).

I 4 generationer har vi lärt oss att ta bilen till bensinstationen. Att lära sig att ladda bilen tar tid. Ett sätt att minska räckviddsoron är Teslas snabbladdningsstationer, men för vardagsbruk är det bäst med hemmaladdning.

Martin Hiller från Volvo Cars pratade om kommunikationsbehov i automatiserade bilar. Han, liksom några andra föreläsare, lyfte fram vikten av Ethernet. Det har möjliggjort betydligt större bredband jämfört med andra nätverk som CAN och Flexray, något som är av stor betydelse för signalbehandlingen.

Martin pratade också om hur kravet på processorer har förändrats. Från generella CPU (centralenheter) till en kombination av GPU (grafikenheter), DSP (signalbehandlingsenheter) och ASIC (applikations-specifika enheter).

Synkronisering av olika enheter, inom och mellan fordon, är också viktigt att säkerställa. Ett klockfel på tio ms kan innebära 20 cm fel i positionering vid 70 km/h hastighet, hundra ms 2 meter.

Automatiserad körning för också med sig mycket större krav på redundans på olika systemnivåer från sensorer till hårdvara, kommunikation, fordonsreglering (inkl. ställdon) och kraftförsörjning. För att uppnå detta kommer styrenheterna i Drive Me-bilarna att vara ihopkopplade i form av distribuerad stjärntopologi (distributed star topology). På det viset säkerställs att de mest vitala delarna av systemet fungerar och klarar av att stanna bilen på ett säkert sätt även när en eller flera delar av systemet slutar fungera.

Henrik Lind från Volvo Cars pratade också redundans med fokus på objektdetektering. För att uppnå hög redundans i Drive Me-bilarna kommer det finnas upp till tre sensorer som detekterar samma objekt. Följaktligen är antalet sensorer stort, och paketering av dessa sensorer är en tydlig utmaning.

Teststräckan som valts för projektet är relativt enkel, vilket är ingen slump direkt: valideringsmetoder är inte klara ännu, och en lösning är att förenkla förutsättningarna. För att vara på säkra sidan kommer bilarna att lämna kontrollen över till föraren i god tid innan korsningar och trafikljus.

Detektering av små objekt som exempelvis råttor och harar på vägen är en utmaning, speciellt på långa avstånd. En annan utmaning kopplad till detta är hur bilen ska hantera sådana objekt – ska den väja eller köra över dem? Just nu finns det inga konkreta svar, men utvecklingen går framåt både på sensor- och på algoritmsidan.

Eftersom Drive Me är ett forskningsprojekt kommer bilarna att utrustas med datainspelningsenheter och på det viset möjliggöra vidareutveckling av systemet. Det handlar om stora datamängder och troligtvis kommer data behöva laddas ner varannan månad.

En fråga som lyftes fram från publiken var om förarna kommer kunna ta över kontrollen när som helst. Troligtvis kommer detta styras av regler och bestämmelser på internationell nivå.

Annie Rydström, också från Volvo Cars, pratade om användarupplevelsen vid automatiserad körning och hur man säkerställer att användarna litar på automatiserade fordon och upplever dem säkra och behagliga.

Hon nämnde tre olika metoder som Volvo Cars använder för att adressera detta. Utvärdering i körsimulatorer är en sådan metod. Den är applicerbar för exempelvis utvärdering av användbarheten av ett gränssnitt, men för att studera tillit och liknande faktorer behövs andra angreppssätt. Wizard of Oz-metodiken för testbanor, där förarna tror att de använder en automatiserad bil som inte nödvändigtvis är automatiserad, kan delvis ge svar på sådana frågor. För att studera detta fullt ut behöver fälttester utföras. Beteendeförändringar hos förarna är speciellt intressanta att studera när det gäller förarstödsystem och automatiserad körning, något som man i princip kommer åt endast via fälttester.

Azra Habibovic från Viktoria Swedish ICT gav en överblick av pågående aktiviteter inom området runt om i världen. Hon förklarade att det finns två tydliga utvecklingstrender:

  • evolutionär (automationsgraden ökar successivt, ratten är kvar i fordonet)
  • revolutionär (helt automatiserad körning direkt, det finns ingen ratt i fordonet)

Just nu har dessa två trender flera gemensamma nämnare: fokus ligger på utvalda trafikmiljöer och hastigheter, på bra vägar, ljus, och goda väderförhållanden. Aktörerna som arbetar efter den evolutionära principen fokuserar framförallt på motorvägskörning och parkeringsmanövrar, medan aktörerna som följer den revolutionära principen fokuserar på stadskörning och lägre hastigheter.

Inom ramen för den evolutionära principen är interaktionen mellan förare och det automatiserade fordonet en tydlig utmaning. Aktörerna på den revolutionära sidan möts däremot av flera tekniska utmaningar då det inte finns någon förare som kan ta över kontrollen om systemet fallerar.

På personbilssidan kan man säga att alla väletablerade tillverkare arbetar efter den evolutionära principen och att nya aktörer som Google, EasyMile och Navya satsar på den revolutionära principen. På lastbilssidan tillämpas den evolutionära principen för allmänna vägar (typiskt konvojkörning/platooning) medan den revolutionära tillämpas på inhägnade områden (typiskt gruvor).

Azra presenterade också några ”hot topics” inom området:

  • Detaljerade 3D kartor
  • Detektering
  • Situationsmedvetenhet
  • Trafiksäkerhet och hur man säkerställer den
  • Datasäkerhet
  • Sociala interaktioner
  • Lagar och regler

Slutligen påpekade hon att samverkan och samarbeten mellan aktörer och mellan olika typer av aktörer ökar. Dessutom vill många samhällen satsa på automatiserade fordon för att de ser att det kan förbättra samhällena, t.ex. med färre parkeringsplatser och med bättre mobilitet för människor och varor.

Navyas bussar på kärnkraftverk i Frankrike

Från den 17 mars är det möjligt att åka med helt självkörande bussar på kärnkraftverket EDF i Civaux i Frankrike [1]. Sex små bussar av typen Navya Arma, som tillverkats av det franska företaget Navya, kommer nämligen att finnas tillgängliga för anställda på kärnkraftverket och ersätta de konventionella bussar som hittills trafikerat området.

På det viset kommer turtätheten att förbättras från 15 till 3 minuter, vilket i sig kommer att leda till bättre produktivitet och en besparing på ungefär 3 miljoner euro per år. Dessutom väntas mängden koldioxidutsläpp på kärnkraftverket minska med 40 ton.

Egen kommentar

Man kan säga att Navya är en konkurrent till EasyMile, ett annat franskt företag som också fokuserar på små eldrivna och självkörande bussar och som gjort sig känt genom det europeiska projektet CityMobil2. Navyas bussar har bl.a. testats i Singapore och kommer under 2016 att testas i Schweiz och Australien.

Navya Arma kan transportera upp till 15 passagerare (9 sittplatser) i hastigheter upp till 45 km/h. Den är eldriven och har batterier som kan laddas induktivt.

Källor

[1] EDS Group, Press release. Navya’s Fleet of 100% Autonomous Navya Arma Shuttles is being Deployed to the EDF Nuclear Power Plant in Civaux. 2016-03-17 Länk