En ny studie från MIT visar att stora vinster skulle kunna göras om alla förare var villiga att ta en rutt som inte nödvändigtvis är optimerad just för dem utan på kollektiv nivå [1]. Om vissa förare skulle acceptera en rutt som är upp till 7 minuter längre än den kortaste rutten skulle man i vissa städer kunna uppnå en övergripande trängselreducering på runt 30 %. Vinster kan dock göras redan vid 2 minuter längre rutt.

Studien är baserad på en simulering av trafikförhållanden i fem städer: Boston, San Francisco, Rio de Janeiro, Lissabon och Porto. Miljarder anonymiserade mobiltelefoner har använts för att spåra pendlare under morgonrusningen. Varje simulerad pendlare gör vad verkliga pendlare gör: försöker ta sig hemifrån till arbetet så snabbt och effektivt som möjligt. Det är just ”snabbt och effektivt” som studien försökt variera.

Slutsatsen är att även små beteendeförändringar skulle kunna resultera i stora förändringar i trafiken. Detta skulle bli ännu mer påtagligt om bilarna kunde köra sig själva. Tekniken som krävs för att uppnå kooperativ ruttplanering finns redan: de flesta är uppkopplade, antingen via bärbara enheter som mobiltelefoner eller via integrerad kommunikation i bilen.

Egen kommentar

Vi på Viktoria har för några år sedan gjort en liknande simulering för en vägsträcka i Göteborg [2, 3]. Där kunde vi se att kooperativ hastighetsharmonisering för fordon på två anslutande vägar resulterar i reducerad bränsleförbrukning, ökad medelhastighet på hela sträckan och därmed även kortare restid för de fordon som använde hastighetsharmoniseringen. Fordon utan tekniken fick samma restid, men deras hastighetsvariationer var fortsatt hög och därför kunde vi inte se någon minskad bränsleförbrukning för dessa fordon.

Källor

[1] Çolak, S., Lima, A., González M. C., Nature Communications. Understanding congested travel in urban areas. 2016-03-15 Länk