The Atlantic har publicerat en artikel som försöker förklara ”mysteriet” bakom Googles självkörande bilar [1].

Google har helt enkelt skapat en virtuell, väldigt högupplöst karta över vissa områden. För att förtydliga skillnaden mellan sådana kartor och vanliga högupplösta kartor anges följande exempel: på en vanlig högupplöst karta kan man se att det finns trafikljus i en korsning, men på kartan som Googles bilar använder kan man se höjden på trottoaren där trafikljuset sitter.

En stor fördel är att bilarna delar sina kartor med varandra. I stället för att börja från scratch och ta reda på hur omgivningen ser ut varje gång som bilen kör, visar kartan hur världen förväntas se ut.

Rent praktiskt innebär detta att Googles bilar skulle funka sämre i exempelvis Orlando som är ett outforskat område för dem, jämfört med Mountain View där de kört hundratals mil.

Googles självkörandebilar har än så länge kartlagt ungefär 2000 miles (3200 km) av USAs 4 miljoner miles (6,4 miljoner km) långa vägnät.

Källor

[1] Madrigal, A. C., The Atlantic. The Trick That Makes Google’s Self-Driving Cars Work. 2014-05-15. Länk