I tisdags deltog jag på ett event där Chris Urmson och Sterling Anderson från startupföretaget Aurora diskuterade automatiserade fordon. Eventet anordnades av MIT Club of Northern California och ägde rum på forskningscentret PARC, ett Xeroxföretag där många stora innovationer blivit till. Uppskattningsvis var, det ca 300 deltagare.

Chris har varit den som startat och lett Googles projekt om självkörande fordon (numera Waymo) innan han lämnade det 2016 för att starta Aurora ihop med Sterling, som fram till dess hade lett Teslas utveckling av aktiv säkerhet och Autopilot (som ni kanske minns hade han en tvistmed Tesla som de löste utan att gå till domstol). 

Diskussionen var väldigt livlig, mycket tack vare moderatorn Mark Platshon, som själv startat och finansierat flera företag (bland annat Tesla) samt arbetat på höga poster hos diverse fordonstillverkare. 

Så småningom kommer det att finnas en videoinspelning av diskussionen, men tills dess så får ni nöja er med mina minnesanteckningar:

• Varför lämnar man drömjobbet på Google/Tesla för att starta ett nytt företag? Både Chris och Sterling hade väldigt diplomatiska svar på den här frågan, men om man läser mellan raderna så handlar det om att kunna göra saker på sitt sätt. De hade båda lärt sig hur vad som fungerar och vad som inte gör det och såg nu sin chans att göra saker på rätt sätt från början. Det inkluderar själva teknikutvecklingen men också hur man samverkar med andra, inklusive myndigheterna.
• Det som gör deras nya företag Aurora unikt i en skog av andra likartade företag är att Aurora vet vart de vill gå (”we know where we are going” upprepades minst tio gånger under kvällen!). Företagets vision kan sammanfattas av tre ord: safely, quickly, broadly. 
• Det som också gör företaget unikt och som Chris och Sterling anser vara garanti för framgång är dess medarbetare och mix av erfarenheter. Många av Auroras anställda är världsledande experter, och det är framförallt det som lockar investerare och samarbetspartners. 
• Aurora vill utveckla en ”förare” som går att integrera i olika fordon. Företaget har samarbete med flera fordonstillverkare och tjänsteleverantörer för att säkerställa att den framtagna föraren går att integrera i olika fordon och tjänster. Det förstnämnda är dock prio; utan ett fungerande självkörande system i fordon blir det svårt att ha tjänster som bygger på självkörande fordon. I båda fall handlar det alltså om utveckling av kommunikationsplattformar och gränssnitt. Aurora vill inte ses som Tier 1. 
• Enligt Chris och Sterling vill de låta fordonstillverkarna göra det de är bra på: bygga bilar. De ser inte något problem i att fordonstillverkarna själva utvecklar självkörande system; det är bara positivt, för då inser de hur svårt det är och blir imponerade av Auroras system. Själv skulle jag inte vara så säker på det – vi vet ju att fordonstillverkare genomgår en transformation och faktiskt har mycket know-how. 
• Det kom en fråga om hur de ser på att AI utvecklas så mycket och hur de kan vara säkra på att den grunden de lägger nu kommer ”hålla” om ett par år. Det är stor skillnad mellan att integrera nya funktioner på en existerande mjukvaruarkitektur, och att göra det på en specialutvecklad arkitektur. Aurora har valt att utveckla en egen arkitektur med hjälp av världsledande experter som sätter normen inom området. Vad det gäller hårdvaran och relaterade nätverk så är det ett område som är under utveckling, och just nu vet man inte vad som fungerar bäst. 
• Fjärrkontroll av självkörande fordon är inte uteslutet, men då för väldigt unika fall. I grund och botten ska ett självkörande system kunna klara sig självt. Detsamma gäller trådlös kommunikation: det är bra att ha men det ska absolut inte vara en förutsättning för självkörande fordon.
• Högupplösta kartor behövs. Myten om att det är svårt att hålla dem uppdaterade är lite överdriven, för de är skapade med hjälp av sensorer som används för automatiserad körning. Det innebär att man kommer kunna göra kontinuerlig uppdatering av kartor utan extra kostnad. 
• Just nu behövs en kombination av olika sensorer. När algoritmerna blivit bättre är det inte uteslutet att man kan klara sig med enbart kameror, men det lär dröja. Lidarkomponenter är inte alls dyra så det finns ingen anledning till att lidarer fortsätter att vara dyra när man börjat beställa dem i stora mängder. 
• Säkerheten var definitivt ett ämne som diskuterades mest. En kombination av verkliga tester och simuleringar för specifika operativa domäner är vägen framåt, i kombination med en genomtänkt och väldokumenterad utvecklingsprocess.
• Att ha en ständig dialog med myndigheterna är avgörande. Det handlar om att förklara för dem hur systemet är utvecklat, vilka standarder och principer man följt och hur man testat det så att de förstår varför tillverkaren tror på systemet. En slags ömsesidig förståelse. (Måste säga att jag blev förvånad över hur ofta de använde ordet ”explain” och ”believe” i det här sammanhanget!). Aurora har ständig dialog med myndigheterna. Det krävs ingen tredje part för att validera säkerheten, det är tillverkaren som har bäst kunskap om systemet. Man kan fråga sig då hur objektivt blir detta?
• Det kommer inte heller finnas något ”körkort” för automatiserade fordon. Systemen är alltför komplexa och det går inte att ha något generiskt. Istället gäller det att förklara systemet för myndigheter och allmänhet på deras eget språk. 
• Flygande bilar och liknande kan bli en möjlighet i en mer avlägsen framtid. Men just nu finns det många hinder, inte minst regelmässiga, som gör det mindre sannolikt för sådana lösningar att slå igenom. Dessutom krävs det otroligt många flygningar för att en sådan lösning ska vara kostnadseffektiv.
• I början var det många, framförallt fordonstillverkare, som såg Googles arbete kring självkörande fordon som vansinne. Enligt Chris ändrades detta när Uber gick in i spelet. Då började fordonstillverkarna inse allvaret i det hela. Han påpekar också att förstå att fordonsindustrin inte är homogen; även hos de mest konservativa företagen finns det de som är futuristiska. 

Till slut vill jag dela med er att jag lärt mig en ny förkortning (!) – ACES (Autonomous, Connected, Electric, Shared).