Det som komma skall…

Att skåda det nya året gällande automatiserade fordon är ingen enkel uppgift då det handlar om ett relativt dynamiskt område, men jag gör ändå ett försök.

  • Jag tror att 2019 blir sanningens år och slutet för irrationell entusiasm. Många visioner, ambitioner och planer har presenterats under de senaste åren men nu har verkligheten hunnit ikapp och många har blivit medvetna om komplexiteten och att man har lång väg att gå innan dessa kan förverkligas. Många kommer därför revidera sina planer till en mer realistisk nivå. 
  • Under de senaste åren har hypen om självkörande fordon tryckt undan debatten om förarstödsystem (s.k. ADAS). Men mot slutet av förra året började fler och fler prata om vikten med sådana system och jag tror att det är något som kommer betonas ännu mer under 2019.
  • Mobilitet och mobilitetstjänster har fått ett starkt fäste under det gångna året och jag tror att det blir bara starkare under det nya året. Betoningen kan komma att ligga på hur man integrerar dessa nya tjänster med existerande kollektivtrafik. I linje med detta tror jag att 2019 blir året då många traditionella företag ser över sina nuvarande affärsplaner och utvecklar nya som tar på allvar den pågående utveckling.
  • Antalet piloter med självkörande bussar (skyttlar) har ökat kraftigt under det gångna året. Jag tror inte att det blir färre piloter i år men jag tror att dessa aktörer nu måste ta ett nästa steg och kommersialisera sina tjänster. Till detta hör att visa om dessa tjänster kan leva upp till förväntningar.
  • Transparens är något som vi kommer se en hel del av. Flera aktörer har redan publicerat sina säkerhetsrapporter, men jag tror att de måste ta andra åtgärder för att säkerställa att den nya tekniken blir accepterad i samhället. Att bygga upp tillit och bibehålla den är inte enkelt.
  • Som ett steg mot att uppnå transparens kan SAE-klassificeringen komma att tappa sin relevans. I dialogen med användarna måste man prata om vad funktionerna klarar av och inte vilket SAE-nivå de tillhör till, något som flera aktörer blivit medvetna om.
  • Ibland låter det som att vi överkommit tekniska utmaningar, men så är inte fallet. Utvecklingen av både hård- och mjukvara lär bli viktig ett bra tag framöver. Nya lösningar för igenkänning av förar- och passageraraktiviteter och emotioner blir ett populärt ämne. Med detta sagt lär inte AI-hysterin avta och många stora investeringar kommer att storma dit. 
  • Hittills har utvärderingen av system för automatiserad körning utförts av tillverkarna själva. Jag tror att tredjepartsaktörer kommer att få en viktig roll vad det gäller validering av dessa system.
  • Min förhoppning är att aktörerna faktiskt börjar dela säkerhetsrelevant data med varandra, men jag är inte övertygad att det kommer att hända. Jag tror att aktörerna måste först få tydlighet i sina affärsmodeller innan de vågar släppa sin data till konkurrenterna och slutar tävla om säkerhet.
  • En annan förhoppning som jag har är att vi ska under 2019 reda ut vilka regler och lagar som gäller. Det borde vi kunna göra i Sverige givet den omfattande utredningen ”Vägen till självkörande fordon” som slutfördes i våras. Jag är dock inte lika övertygad om det blir så internationellt, risken är att det tar ytterligare några år att få till ett harmoniserat regelverk. 
  • Sist men inte minst är jag övertygad om att vi kommer se fler samarbeten och allianser, och vissa av dem lär bli ganska otippade och udda. Jag skulle inte bli förvånad om ett större samarbete uppstår mellan europeiska aktörer, det behövs för att accelerera innovationen och säkerställa konkurrenskraft.