Emma Johansson på AB Volvo och Mikael Ljung Aust på VCC har kommenterat Claes Edgrens artikel om Larry Burns (som ni kan läsa här):

Det känns lite bakvänt att enbart räkna från dagens olyckor och anta att framtidens system kan lösa dessa samt alla andra situationer som uppstår. Vi vet väl inte riktigt hur väl våra system kan matcha hur väl föraren klarar av komplicerade situationer idag. Det är en sak om man bara analyserar effekten av system som agerar vid kritiska situationer (t ex AEBS) men inte alla system gör det utan förväntas ta över en större del av körningen. Tvärtom automatiserar man situationer där föraren antagligen är betydligt bättre på att hantera situationen (t ex köra vanlig landsväg och följa kurvor etc som har dåliga filmarkeringar, anpassa sig till väderförändringar etc). Ett automatiserat system måste alltså kunna hantera all denna körning mellan resp. olycka som vi människor är rätt bra på att klara. Det är skillnad på att automatisera kontinuerlig/vanlig körning och system som gör ett ingrepp i en ren kritisk situation som t ex AEBS.

Ska man förstå vilka krav som ställs på autonoma bilar kan man tänka så här: 2007 var 21 838 personbilsförare inblandade i olyckor med polisrapporterad personskada (blåmärke och uppåt) i Sverige. Samma år kördes ca 64 miljarder km med personbil i Sverige. För varje olycka kördes alltså 3 miljoner km utan problem. Eftersom den genomsnittliga personbilen åkte 13170 km 2007 blir det 223 år bakom ratten per polisrapporterad olycka. Om man antar att snitthastigheten under den tiden är 50 km/h behöver man köra 263 timmar om året i 223 år, dvs ca 60 000 timmar, för att statistiskt sett få minst ett blåmärke pga en trafikolycka. Betraktar man människan som ett delsystem i trafiken kan man därmed säga att det systemet funkar rätt bra, och ribban ligger alltså relativt högt för andra system som aspirerar på att ersätta människan. I absoluta minimifallet får man göra max en felbedöming som inte går att rätta till per minst 60 000 körtimmar i alla typer av trafikmiljöer och körförhållanden.

En bra krönika i sista numret av Thinking Highways av Richard Bishop där han nämner vikten av att skilja på reduktion av dagens olyckor med hjälp av automatiserade system och automation av ”vanlig körning”. ”Automation is not fundamentally about avoiding crashes or safety…” etc (sid 77).