Årets konferens inom programmet Fordonsteknisk Forskning och Innovation (FFI) hade temat Hur kan forskningsresultat från fordonsindustrin bidra till Agenda 2030? Agenda 2030 är 17 samverkande globala FN-mål, ”världens största beställning”, med 3 dimensioner: miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.
Mycket av konferensen handlade om de 4 stora trenderna inom fordonsutveckling: elektrifiering, automatisering, delning och uppkoppling. Även om många av de kända fördelarna med de 4 trenderna presenterades så tog man också upp utmaningar. Till exempel håller många med om att man bör köra elektrifierat eller använda delningstjänster, men samtidigt säger man att ”men det passar inte just mig”.
Min kollega i nyhetsbrevredaktionen Azra Habibovic hade fått i uppgift att tala om just utmaningarna (för fordonsindustrin) avseende självkörande fordon, det blev 7 stycken:
- Tekniken behöver bli bättre. Även om det pågår en hel del testning av högt eller helt automatiserade fordon världen över handlar det än så länge om tester under fina ljus- och väderförhållanden och på förvalda vägar. Detta eftersom tekniken inte är mogen för något annat. Såväl sensorer, processer, kartor och intelligensen behöver utvecklas betydligt.
- Bevisa säkerheten. Vi måste kunna visa att smarta fordon är just smarta. Men hur testar vi det? Idag är det vanligt att skryta med antalet mil som ett automatiserat fordon kört – men är antalet körda mil ett bra mått på säkerhet? Till detta hör också utmaningen att visa att automatiserade fordon är krocksäkra. Automationen väntas tillåta friare sittpositioner för passagerarna och dagens provmetoder är inte anpassade för detta.
- Vägens regler. Ofta säger vi att vi vill ha fordon som är bättre än dagens förare. Är det då naturligt att förvänta sig att dessa fordon ska följa samma regler som mänskliga förare? För tillfället vet vi generellt sett väldigt lite om automatiserade fordon, och att definiera regler och lagstiftning utifrån det är en riktig utmaning.
- Informationssäkerhet. Alla automatiserade fordon kommer ha någon typ av uppkoppling. Detta kan möjliggöra för utomstående att bryta sig in i systemet om inte informationssäkerheten adresseras på rätt sätt och tidigt i designprocessen. Framtida system måste bli attacktåliga, och självförsvarande – dvs. om någon lyckas bryta sig in i systemet så ska det finnas mekanismer som förhindrar denne att ta sig vidare i systemet.
- Samverkan med människor. Oberoende av automationsgraden behöver automatiserade fordon kunna samverka med människor. Just nu är det mycket fokus på interaktion med ”föraren” men hur är det med andra passagerare och de utanför fordonet? Hur kommer dessa fordon kunna samverka med manuellt framförda fordon, cyklister, fotgängare? Kulturella skillnader är också något som behöver tas hänsyn till i större utsträckning.
- Affärsmodeller. Många etablerade fordonstillverkare har börjat anpassa och utöka sina affärsmodeller, men det är inte lätt att välja rätt strategi. Många har etablerat samarbeten som inte ens fanns i deras visioner för bara två år sedan.
- Systemtänk. Just nu ligger väldigt mycket fokus på själva fordonet. I framtiden behöver fordonsindustrin ta mer hänsyn till helheten. Staden måste bli en del av affärsekvationen.
Sammantaget var just slutsatsen från många föredragare detta att man måste lyfta utvecklingen till en systemnivå – det räcker inte med att bara jobba med ”sin” komponent, som t.ex. ett fordon eller en delningstjänst.