I samband med TRA-konferensen som hölls i Wien för två veckor sedan, hölls också Interactive Symposium on Research & Innovation for Connected and Automated Driving in Europe (CAD) som anordnades av två EU-projekt, CARTRE och SCOUT. Det bjöd på en del intressanta föredrag och diskussioner och här kommer en sammanfattning av sessionerna som jag deltog på.

• Nya mobilitetstjänster behöver samexistera med befintliga tjänster, inklusive trafikledning. En viktig fråga som vi borde ställa oss är hur man motiverar medborgarna att börja nyttja nya tjänster? Många pratade om att det handlar om beteendeförändringar, men hur sådana förändringar uppnås är oklart och det behövs mer forskning kring detta.
• Det handlar att kunna identifiera och uppfylla säkerhetsnivån som medborgarna förväntar sig av automatiserade fordon. Till det hör också frågan vad som är önskvärt beteende från automatiserade fordon?
• Man kan också fråga sig om mer transparens hos olika aktörer skulle kunna bidra till större acceptans och tillit. Det tror i alla fall prof. Bryan Walker Smith från University of South Carolina som är inne på att etablera regler om pålitliga företag (trustworthy company).
• När man pratar om nya mobilitetstjänster i Europa är det mycket fokus på städer och landsbygden utelämnas. Är det demokratiskt och är det rätt utveckling för samhället?
• Enligt borgmästaren i Helsingfors finns det fyra förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en ny tekniklösning som automatiserade fordon ska bli verklighet: rätt reglering, stöd från myndigheter, användarfall och affärsfall.
• Vid utvärdering av automatiserade fordon pratar man mycket om nyttan med simuleringar. Men var får vi modellerna ifrån?
• Ett viktigt steg i vidareutveckling av automatiserade fordon är att möjliggöra delningen av information mellan olika aktörer, framförallt delning av scenarier.
• Hur mycket testning ska ett automatiserat fordon behöva genomgå för att det ska anses redo för trafiken? Det är en fråga som har paralleller till frågan hur mycket träning en mänsklig förare behöver genomgå innan hon/han får körkort? När en mänsklig förare får körkort anses han/hon vara redo för trafiken, men egentligen sker storparten av inlärningen och tillvänjningen först efter att man fått körkortet. Borde inte samma analogi gälla för automatiserade fordon? Borde vi införa ”uppkörning” för automatiserade fordon och bedöma dem på samma villkor som mänskliga förare?
• Något som pratas ofta om är förvirringen kring systemnamn. Är det inte dags att detta standardiseras? Visserligen pågår det diskussioner kring detta i Genevé och Bryssel.
• Generellt sett har vi dålig kunskap om hur många förarstödsystem som finns ute på marknaden, och vi har ännu mindre kunskap om hur dessa system används. Flera studier tyder på att nya användare får dålig eller ingen information om förarstödsystem, vilket i sig begränsar användningen av systemen. En annan intressant fråga är hur sådana system förändras över tid, och är de säkra att använda efter x-antal år? Detta är inget som täcks av nuvarande besiktning som våra fordon genomgår.